SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1935  
KARMELIT, adj.
Ordformer
(carmelit 1790c. 1815 (: carmelita, sg. best.). carmelite 1790. carmelitt 1799 (: Carmelitta, pl.). carmolit 1790 (: carmolita, pl.))
Etymologi
[av fr. carmélite, adj., som tillhör karmelitorden, som har samma (bruna) färg som karmelitmunkarnas dräkt, av lat. carmelites (se KARMELIT, sbst.1). — Jfr KARMELIT, sbst.2]
(†) karmelitbrun (se KARMELIT, sbst.2 ssgr); i allm. om tyg. En Silkes-Näsduk med carmolita och hvita lister. DA 1790, nr 169, s. 4. Jöns .. / .. ref sitt carmelita hår. Lenngren (SVS) 2: 284 (c. 1815).
Ssgr, se KARMELIT, sbst.2 ssgr.
Spoiler title
Spoiler content