SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1935  
KARMELIT, numera bl. i ssgr, kar1meli3t~, sbst.2, r.
Ordformer
(i sht förr äv. skrivet car-. -lit 1791 (: Carmelit-jacka), 1804 osv. -lite 17911801)
Etymologi
[substantivering av KARMELIT, adj.]
benämning på ett slags klar brun färg med dragning åt rödt, stundom skiftande i gult; i sht om dylik färg på tyg; numera bl. ss. första led i ssgr. VetAH 1791, s. 298. Carlström Spinnm. 39 (1832).
Ssgr (i fackspr.; jfr ssgrna under KARMELIT, sbst.1): A (Anm. Nedan anförda ssgr kunna äv. hänföras till KARMELIT, adj.): KARMELIT-BRUN. (karmelit- 18061891. karmeliter- 18911930) klart brun med dragning åt rödt, stundom skiftande i gult. En vacker Karmelitbrun färg. Retzius FlOec. 392 (1806). Bæckström Rörstr. 122 (1930).
-FÄRGAD, p. adj. VetAH 1804, s. 31. WoJ (1891).
-JACKA. (†) karmelitbrun jacka. DA 1791, nr 100, s. 3.
B (Anm. Dessa ssgr kunna äv. hänföras till KARMELIT, sbst.1 2): KARMELITER-BRUN, se A.
-BRUNT, n. karmelitbrun färg. UB 5: 516 (1874).
Spoiler title
Spoiler content