SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1935  
KAROLINA kar1ωli3na2, äv. ka1r-, l. -ol- l. -ål-, l. 1040, sbst.2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(i sht förr äv. skrivet car-. karolina (car-) 1810 osv. caroline 1878)
Etymologi
[jfr dan. o. t. karoline, eng. car(o)line, fr. caroline; av ovisst urspr.]
spelt.
1) visst slag av biljardspel som spelas av två personer, numera vanl. med fyra bollar, ”lina”. Ett parti Karolina. Polyfem I. 7: 2 (1810). Lindskog Spelb. 321 (1847). NF 3: 10 (1878). Östergren (1929).
2) i biljardspelet karolina (se 1): på särskilt sätt utmärkt boll av gul färg, som vid spelets början lägges i biljardens midtpunkt. Lundequist KonstSpel. 1: 25 (1832). HbiblSällsk. 2: 97 (1839). Hagdahl DBäst. 290 (1885). Östergren (1929).
Ssgr (spelt.): (jfr 2) KAROLINA-BOLL. (numera föga br.) gul boll som användes i biljardspelet karolina. Lundequist KonstSpel. 1: 24 (1846). Östergren (1929).
(1, 2) -PRICK. (numera knappast br.) = -PUNKT. Wilson Spelb. 82 (1888).
(1, 2) -PUNKT. (numera knappast br.) i biljardspel: punkt i biljardens midt på vilken ”karolinabollen” lägges vid början av biljardspelet karolina, midtprick. Lundequist KonstSpel. 1: 26 (1846).
Spoiler title
Spoiler content