publicerad: 1935
Ordformer
(carousel 1764—1837. carousell 1781 (: Carouselln, sg. best.)—1848 (: carouseller, pl.). caroussel 1813—1833 (: carousselpålar). caroussell 1778 (: Caroussellsbana). carrosel 1740. carrousel 1776—1846. carrousell 1817. carroussel(l) 1782—1787. carusell 1672 (: caruseller, pl.)—1822 (: Carusells-perioder). carrussel 1790. carussel 1814. karosell 1835 (: Karosell gunga). karusell 1801 osv. karrusell 1836 (: Karrusellen, sg. best.)—1895 (: karruseller, pl.). karussell 1829)
Etymologi
[jfr d. kar(r)usel, t. karusell, av fr. carrousel (ä. fr. äv. carouselle), av it. carosello (carosella), äv. garosello; av ovisst ursprung; av somliga sammanställt med KAROSS, enl. andra av it. gara, strid, o. sella, sadel]
1) (förr) benämning på ett vid europeiska hov brukligt nöje bestående i olika slags riddarspel (tornerspel, ringränning o. d.) l. tävlingar till häst l. med åkdon, ofta med inlagda ”upptåg” (skådespel) med mytologiska l. historiska ämnen; äv. om platsen l. banan för dylika tävlingar. RARP 11: 202 (1672). Rüdling Suppl. 322 (1740; i fråga om förh. 1649). Den carousel, som Gustaf III här (dvs. på Drottningholm) gaf, omtalas ännu såsom varande högst pompeus. HH XXV. 2: 49 (1809). Karrusellen, i litterär mening .. synes blifvit framalstrad genom Moralitetens förmälning med tornerspelets former. JERydqvist i 2VittAH 19: 78 (1836, 1850). Karlfeldt Hösth. 21 (1927). SvKulturb. 1—2: 58 (1929). — särsk. (†) i bildl. anv. Nå hvad säger du om vår vittra carroussell med Thorén? Kellgren (SVS) 6: 109 (1782). ObjGästen 1829, nr 44, s. 4.
2) vid folkliga nöjesplatser förekommande (ofta mera tillfälligt vid marknader, folkfester, utställningar o. d. uppsatt) nöjesapparat bestående av en cirkelrund, kring en axel vridbar byggnad utan väggar med på golvet anbragta trähästar l. vagnar l. slädar o. d. l. från taket nedhängande gungor avsedda till sittplatser för de åkande o. som vid begagnandet sättes i hastigt roterande rörelse; i sht förr äv. mera abstr., om åkning på dylik apparat. Åka karusell l. i l. på karusell. (På en holme vid Hillefors där allmogen roade sig) uppfördes små komedier, här åktes i karusell. Bergman VSmSkr. 70 (1825). Dalin (1852). (Vid Ramlösa var) folkstim som på en marknad. Karusellen gick för full musik. Benedictsson Ber. 134 (1885). Sundén (1886; abstr. o. konkret). Hellström Malmros 234 (1931). — jfr SLÄNGGUNGE-KARUSELL. — särsk. i bildl. anv.: hastigt l. förvirrande kretslopp, ”virvel”. På lifvets hvirflande karusell / Är det skönt ju mera det larmar. Björck Dikt. 126 (1865). Han .. kunde icke hålla tankarna samlade. Siffrorna dansade karusell. Didring Malm 1: 41 (1914). Det .. torde vara vanskligt .. att finna sig till rätta i denna karusell av nya kungörelser. SvD(A) 1926, nr 43, s. 4.
(1) -DIVERTISSEMENT. (karusell- 1896. karusells- c. 1790) (förr) Fersen HistSkr. 6: 36 (c. 1790). Odhner G3 2: 413 (1896). —
(1) -DRÄKT. (förr) dräkt som användes vid en ”karusell”. RedLifrustk. 1917, s. 44. —
(2) -GUNGA, r. l. f. (karusell- 1833 osv. karusells- 1808—1824) gunga på karusell; äv. (numera knappast br.): gunga (med två midt emot varandra belägna sittplatser) som kan sättas i roterande rörelse; förr äv. = KARUSELL 2. DA 1808, nr 135, Bih. s. 4. JournManuf. 3: 130 (1833). Dalin (1852). (Sv.) Karrusellgunga .. (fr.) jeu .. de bague. Berndtson (1880). —
(2) -HÄST.
-PLATS. särsk. (förr) till 1. Nicodemus Tessin ville ordna (Helgeands-)holmen till karusell-plats. TT 1894, Byggn. s. 40. —
(2) -POSITIV, n. positiv varmed den vid karusellåkning brukliga musiken frambringas. Cederschiöld Artist. 58 (1915). —
(1) -PÅLE. (förr) mil. vid övningar i sabelhuggning till häst använd, med ”turkhuvud” o. måltavla försedd påle som utgjorde mål för sabelhuggen. KrigVAT 1833, juni s. 10. —
-SLÄDE.
(1) -SPEL. (förr) Rüdling Suppl. 216 (1740; i fråga om förh. på 1600-t.). Karrusell-spelet anses härstamma ifrån Morerna. KrigVAT 1846, s. 129. SvKulturb. 1—2: 58 (1929). —
B (†): (1) KARUSELLS-BANA, -DIVERTISSEMENT, -GUNGA, se A.
Spoiler title
Spoiler content