KASKATELL kas1katäl4, r. (l. m. l. f.); best. -en, äv. -n; pl. -er.
Etymologi
[jfr fr. cascatelle; av it. cascatella, dimin. till cascata (se KASKAD)]
(i sht i poesi l. vitter stil) vattenfall; kaskad; särsk. i fråga om italienska förh. Från Rom gjorde jag en .. utflygt till Tivoli, hvars kaskateller ännu susa för mitt öra. Böttiger 6: 295 (1836). Wirsén Vis. 285 (1899). 2NF (1910).
