SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1935  
KASKO kas4l. -o l. -å, n.; best. -t; pl. -n.
Ordformer
(äv. skrivet casco (förr stundom casko). kasko 1878 osv.)
Etymologi
[jfr d. kasko, holl. casco, t. kasko; ytterst av span. casco, huvudskål, hjälm, fartygsskrov; jfr KASK, sbst.1]
(i fackspr.) i fråga om sjöförsäkring, benämning på fartyg (urspr. fartygsskrov) med tillbehör (rundhult, segel, båtar, maskiner osv.) i motsats till lasten; äv. övergående i bet.: kaskoförsäkring (i eg. o. utvidgad anv.). Underskrefne försäkre härmed .. sielfva Fartyget eller Jagten .. eller dess Casko. PH 5: 3005 (1750). Ekbohrn NautOrdb. (1840). NF (1884; i bet.: kaskoförsäkring). SvUppslB (1930). — särsk. i uttr. försäkring på (å) kasko, kaskoförsäkring (i eg. o. utvidgad anv.). Försäkringar .. på Casco. Åstrand (1855). GHT 1895, nr 200, s. 4. SvD(A) 1916, nr 306, s. 1.
Ssgr (i fackspr.): KASKO-ASSURADÖR. om den part (bolag) som vid kaskoförsäkring (i eg. o. utvidgad anv.) meddelar (meddelat) försäkringen. PT 1901, nr 275 A, s. 1. Därs. 1913, nr 294 A, s. 2.
-FÖRSÄKRA, v., -ing; -are (1NJA 1908, s. 315 (i bet.: kaskoassuradör)). giva l. taga försäkring på (ett fartyg) på sådant sätt att försäkringen gäller enbart fartyget med dess tillbehör o. icke lasten; äv. i utvidgad anv., i fråga om likartad försäkring av automobil (varvid försäkringen enbart gäller fordonet o. icke passagerare l. dyl.). Lille Försäkr. 42 (1882: kaskoförsäkringar). Fartyget skall vara i sin helhet kaskoförsäkrat mot såväl totalförlust som partiell skada. SFS 1929, s. 233. Före överfarten till Sverige kaskoförsäkrades fartyget. SvD(A) 1931, nr 18, s. 5.
Spoiler title
Spoiler content