SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se

SAOB

Svenska Akademiens ordbok

publicerad: 1935  

KAVALLERIST kav1aleris4t l. kaval1-, m.; best. -en; pl. -er.

Ordformer

(förr äv. skrivet cav-. kavalerist (cav-) 1773—1886. kavallerist (cav-) 1738 osv.)

Etymologi

[av t. kavallerist, till kavallerie (se KAVALLERI)]

mansperson som (i egenskap av befäl l. manskap) tillhör kavalleriet; förr äv.: mansperson som är sakkunnig i fråga om kavalleri o. d. Richardson Krigsv. 1: 300 (1738). Spak HbFältartill. 2 (1873). Han (var) en entusiastisk kavallerist och som det synes skicklig officer i det hela. Levertin 10: 135 (1904).

Ssgr: KAVALLERIST-BEN. särsk. (vard.) i pl., om gm hjulbenthet deformerade ben, sådana som kavallerister bruka få av ridningen. 2NF 36: 422 (1924). —

-SABEL. —

-UNIFORM.

Avledn.: KAVALLERISTISK. adj. till KAVALLERIST (o. KAVALLERI). Wrangel HbHästv. 243 (1885). Hans kavalleristiska framåtanda. Pallin Sportf. 41 (1917, 1921).

SAOB

Alfabetisk lista

  kavalett subst.
  kavaljer subst.
  kavalkad subst.
  kavall subst.
  kavalleri subst.
  kavallerist subst.
  kavande
  kavas subst.
  kavass subst.
  kavat adj.
  kavatina subst.

  Till   alla ordböcker

Spoiler title

Spoiler content