SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1935  
KAVASS kavas4, m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. kawass(e), eng. kavass, fr. cavasse; av osm. kavas, eg.: bågskytt, av arab. qavvās, båge]
turkisk polissoldat l. gendarm; vanl. om beväpnad tjänare som är anställd hos utländsk(t) sändebud l. konsul i Turkiet l. i länder som förut lydt under Turkiet l. hos högre turkisk ämbetsman. Hedenberg TurkNat. 108 (1839). Bremer Brev 4: 79 (1859). Vår konsul (i Alexandria) hade, liksom alla övriga länders representanter, en kawass (betjänt), vilken alltid följde sin herre på 10 stegs avstånd. VFl. 1926, s. 16.
Spoiler title
Spoiler content