publicerad: 2023
ÄKTA äk3ta2, förr äv. ÄKT, adj. oböjl. -are (numera bl. tillf., Chydenius 47 (1765: äktaste, superl.) osv.). Anm. I senare tid uppträder ordet med maskulin böjning i sg. best., t. ex.: Den lurade äkte mannen blef snart upplyst om, hur med saken sig rätteligen förhöll. ÖresundP 30/1 1891, s. 2.
Ordformer
(echt c. 1580 (: oecht)–1589 (: oecht). echta 1529–1747 (: oechta). echte 1540–1635. echte- i ssgr 1541 (: echteståndz saack)–1670 (: Echtebandh). ect 1597 (: oect). ecther 1563 (: oecther). ekta (-c-, -ck-, -g-, -th-, -tt-) 1525–1769. ekte (-c-, -tt-) 1529–1585 (: Oekte). ächt 1568 (: oächt)–1652 (: Oächt). ächta 1527 (: oächta)–c. 1770. ächte (æ-, -tt-) 1549–1654. ächte- (æ-) i ssgr 1544 (: ächtemandz barn)–1696 (: ächtemåhls saken). ächter- i ssg 1606 (: Ächterlösa). äcte- i ssg c. 1580 (: äctestånd). äkt (-g-) 1696 (: oägt), 1883 (i rim)–1911 (: oäkt). äkta (æ-, -c-, -ck-, -g-, -tt-) 1526 osv. äkte (-g-) 1585 (: oäkte)–1694)
Etymologi
[fsv. äkta; liksom. fd. echte (d. ægte), nor. ekte, t. echt av mlt. echt(e) (yngre form av mlt. ēhaft(e)), äktenskaplig, lagenlig, av fsax. ēhaft, lagenlig, motsv. mnl. echt, ffris. aft(e), eft(e), fht. ēohaft (mht. ēhaft, eht); ssg med det ord som föreligger i -HAFT, förleden identisk med det ord som bl. a. föreligger i fsax. ēo, lag (mlt. ē, ehe, ēwe, lag, äktenskap), ffris. ē, ēwe, lag, fht. ēwa, lag (mht. ē, ēwe, lag, äktenskap, t. ehe, äktenskap), feng. ǣ(w), lag, äktenskap, av omtvistat ursprung (möjl. till en rot med bet.: gå (se ED, sbst.1, 2) l. till roten i EVIG); beträffande ljudutvecklingen -ft- > -kt- jfr AKTER, adv., SAKTA, adj. — Jfr EBRÄKARE, FÖRELIGA, OÄKTA, ÄKTA, v.]
2) som hänför sig till l. har avseende på äktenskapet; äv. speciellare, dels: äktenskaplig, dels: gift (se GIFTA, v.2 3) l. lagvigd; särsk. i sådana uttr. som äkta band (se BAND, sbst.1 2 c) l. förbund (se FÖRBUND 4 b) l. hustru (jfr HUSTRU 1 b) l. hälft (se HÄLFT 2) l. make l. maka(r) (se MAKE 5–7) l. man (se MAN, sbst.2 3) l. par (se PAR, sbst.1 1 a α) l. stånd(et) (jfr STÅND, sbst.1 11 c) l. säng(en) (se SÄNG 1 e α), förr äv. bonde (jfr BONDE 3) l. dannekvinna (jfr DANNEKVINNA 3) l. folk (se FOLK 6) l. förening (se FÖRENING 8 b) l. hjon (se HJON 5) l. kvinna (se KVINNA 5 c) l. kärlek (jfr KÄRLEK 3; i vissa ä. språkprov svårt l. omöjligt att skilja från 3 c α) l. löfte (se LÖFTE 1 b) l. personer (se PERSON 2 b γ) l. sammanlevnad (se SAMMAN-LEVNAD b); särsk. i uttr. äkta tro (jfr TRO, sbst.1 2 (d)), (löfte om) äktenskaplig trohet l. trofasthet. OPetri Hb. B 4 a (1529). Hon är eens manz echta hustru. 1Mos. 20: 3 (Bib. 1541). Bænckt Clemetszon m(ed) sine ægta danequi(n)na. 2SthmTb. 1: 313 (1548). At honn hade för 4 åhr sedenn luppet frånn sin æchte bonde Mårtenn Erichsonn. 3SthmTb. 1: 88 (1592). (Att de präster) som Echte woro blefwo hwar ifrån annan skilde. Schroderus Os. III. 1: 110 (1635). Prästerna skola .. underwijsa sine åhörare i gemeen, och särdeles them, som sig i Ächta stånd wilia begifwa. Kyrkol. 15: 2 (1686). Låt kärlek, trefnad, äkta tro / Med dem i deras hydda bo. Wallin Vitt. 1: 98 (1813, 1863). Ensam skulle menniskan, blott till hälften, njuta sin lycka: äkta kärleken fördubblar den, förädlar den, förskönar den, och gör den varaktig. Hagberg Pred. 1: 94 (1814). — särsk.
a) [jfr d. tage til ægte, (m)lt. to echte nemen] (numera bl. ngn gg, ålderdomligt l. arkaiserande) substantiverat, i prep.-förb. till äkta, till äkta maka l. make; särsk. i förb. med verb betecknande samhörighet l. tagande l. begärande o. d., särsk. i uttr. ta (äv. ha) ngn till äkta (se TAGA, v. I 3 h β α’; jfr HAVA, v. 6 a resp. TILL I 10 i α). Mat. 22: 24 (NT 1526). Att h. k. M:t här inrikes någon loflig persone till ächta anamma ville. RA I. 1: 615 (1552). Hans yngste Son hade til Ächta een rijk Kiöpmans Dotter i Ossacca. RelCur. 283 (1682). Att strax giva honom Cecilia till äkta. HT 1930, s. 176. Gamle vise Väinämöien blev nu genast blid och godlynt, / när han Aino får till äkta. Collinder Kalev. 38 (1948).
b) (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) om barn: som avlats inom äktenskapet; äv. dels om barn som gm att uppfylla vissa villkor likställs med sådan avkomma (med avseende på arvsrätt (särsk. successionsordning) o. d.), dels i fråga om börd l. släkttillhörighet (se särsk. slutet); äv. (äv. om nutida förh.) bildl. (numera åtm. delvis med anslutning till 3), särsk. i uttr. vara äkta barn av ngt; jfr LEGITIM 1 slutet. Epther hoon war samma Cristierns ecktha dotther. G1R 2: 93 (1525). Kono- eller Horebarn må icke döpas på samma rum och tidh, som the ächta, uthan långdt baak i Kyrkian, och effter slutin Gudz tienst. KOF II. 2: 44 (c. 1655). Att som äkta barn dessutom ansågos: de barn, som man aflat med sin fästeqvinna, och de, hvilka man aflat i lönskaläge med qvinna, som man sedan fästade eller ock tog till äkta. Nordström Samh. 2: 8 (1840). Barn som är afladt före vigseln skall modren sjelf hålla vid dopet; men är det förut födt skall hon hålla det på armen när hon står brud, annars blifver det ej ägta. Rääf Ydre 1: 121 (1856). (Tidningen) Morgondraken är ett äkta barn av vårt gamla Klara. Siwertz JoDr. 151 (1928). — jfr OÄKTA. — särsk. i sådana uttr. som äkta bröstarvinge, (av) äkta börd (jfr BÖRD, sbst.1 10) l. blod (jfr BLOD 5 (d)). Bewillie wij .. Grefue Pehr Brahe och alle hans Manlige ächte bryst och lähns arfuingar till Grefueskapet Wijsingsöö .. een absolut .. jurisdiction, halssrett (osv.). HSH 32: 95 (1654). (Att hon) härstammade från en af Smålands äldsta adliga familjer, en familj, hvars äkta blod .. blifvit så utspädt genom ofrälse tillblandningar, att (osv.). SkånP 27/7 1853, s. 2. Att lärlingen skulle vara av s. k. äkta börd. HantvB I. 6: 460 (1938).
c) (†) ss. adv. (jfr 3 e); särsk. dels i uttr. äkta född, född inom äktenskapet, dels i uttr. äkta gift. Att ingenn canek, prebenndatt eller elliest präst war ächte gifft i Finlanndh then tijdh han tijtt kom. BtFinlH 4: 317 (1566). Jtem att förskaffa sigh sitt geburtzbref, att hann ächte och rätt födder är. 3SthmTb. 5: 71 (1603). Dock min kiärha thet betänck, / gudz wilia altidh prisen bähr, / äckta leffwa ähr een skänck, / kom herre Gudh och bliff osz nähr. Visb. 3: 176 (1651).
3) som fullkomligt motsvarar det som betecknas med huvudordet, riktig (se RIKTIG I 7), sann (se SANN, adj. 5), verklig (se VERKLIG I 3); oförfalskad l. ren; oförvanskad; genuin l. ursprunglig; äv. dels: som är i enlighet med det som är typiskt för det som betecknas med huvudordet, dels (förbleknat l. allmännare) förstärkande l. med allmänt positiv innebörd; äv. ss. adv. (se e); jfr 2 b o. ÄRLIG 5. — jfr HALV-, HEL-, O-, UR-ÄKTA.
a) om person; särsk. (o. i sht): som uppfyller vad som krävs av l. är i överensstämmelse med det som anses typiskt l. rätt o. riktigt för den typ av person som betecknas med huvudordet, genuin, sann (se SANN, adj. 6), verklig (se VERKLIG I 3 a). En äkta skärgårdsbo, skurk. Runius (SVS) 2: 56 (1706). (Kulneff) var en äkta folkets man. Runeberg (SVS) V. 1: 99 (1848). Uppror följde på uppror, och däraf tog .. (Vilhelm Erövraren) anledning att styra landet som en äkta tyrann. Pallin MedeltH 49 (1890). Han är en lugn och stillsam äkta dansk. Eugen BrevBer. 239 (1898). Är den där människan som du .. råkade höra säga något riktigt elakt om dig en äkta bitch eller inte? Arbetarbl. 8/6 2021, s. 2. — jfr TVÄTT-ÄKTA. — särsk.: som är oförställd (se d. o. 3) l. inte gör sig till; förr äv.: som är utmärkt l. rejäl l. duglig o. d.; i sht ss. predikativ. Roskill. Nu wele wij samman fächta, / Rane. Medh går iagh, om iagh är ächta, / Achta nu man du ditt öra. Prytz OS C 2 b (1620). Majorskan – ja hon är äkta! Snoilsky 5: 27 (1897). Samtliga skådespelare känns väldigt äkta i tonfall och repliker. AB 8/6 2021, s. 34. Man måste tycka om människor i det här jobbet. .. (De funktionshindrade på dagverksamheten) känner av om man inte är äkta. BoråsTidn. 23/11 2021, s. 11.
b) om ngt konkret; ofta med mer l. mindre framträdande föreställning om oäkta motsvarighet; jfr c γ o. VERKLIG 3 b. — särsk.
α) om ämne l. material, särsk. ädelmetall l. ädelsten: som verkligen l. endast består av det som betecknas med huvudordet; äv. dels metonymiskt, om tillverkat föremål med särskild tanke på äktheten hos det ämne osv. det är gjort av, dels om i ngn mån berett l. behandlat ämne osv. (jfr β). Äkta pälskappa. Een Persianisk Trääskåhl, fattat i gulldh, allehanda ächta Steenar på Örat. Karlson EBraheHem 72 (i handl. fr. c. 1672). (Eng.) Carknet .. (sv.) äkta halsband .. (lat.) monile. Serenius Dict. F 1 a (1734). Alla desse med flere Cathederns ornamenter äro förgylde med äkta guld. Wallquist EcclSaml. 5–8: 163 (1791). Äkta siden eller silke är således ett äggviteämne, konstsilke erhålles däremot .. ur cellulosa. Bolin OrgKem. 204 (1925). Den äkta alpackaullen. Varulex. Beklädn. 36 (1945).
β) om ngt tillverkat l. konstruerat l. förfärdigat l. skapat; särsk. om för nyttjande färdigställd produkt l. vara: som är tillverkad i enlighet med tradition l. norm l. vars upphov anses fastställt l. vars tillverkning är garanterad av auktoritet; ofta motsatt: förfalskad; särsk. i (det äv. bildl.) uttr. äkta vara; jfr α, γ, 4. Äkta champagne, parmesanost, sedel, wallenbergare. Glassen var äkta vara utan några konstiga tillsatser. En helt ny .. Berliner Stats-Wagn .. Fönstren med äkta Spegelglas försedde .. är til kiöps för billigt pris. PT 17/3 1755, s. 4. Oäkta valenciennes-spetsar äro .. så väl väfda, att de blott af vana kännare kunna skiljas från de äkta. Berg Handarb. 11 (1873). Fru Lagerlöf och mamsell Lovisa voro klädda i .. stora äkta schalar. Lagerlöf Mårb. 33 (1922). Äkta becksömsskor kunna knappast tillverkas fabriksmässigt. Jäfvert Skomod 149 (1938). Problemet var svårigheten att hitta på våld, som kunde konkurrera med den äkta varan i sjunyheterna. Pyk MacLaine HittaHem 47 (1975). — särsk.
α') om konstverk l. konsthantverksalster (jfr β'); särsk. med huvudord betecknande dels person (metonymiskt angivande att föremålet skapats av den person vars namn utgör huvudord), dels konststil l. -epok. Äkta skilderier, af then bekante Jacob de Wit. SthmVBl. 1752, nr 26, s. 2. Under .. studier, afteckningar och mätningar på de äkta mästerverken i Rom, Venedig och Florens utvecklade sig hos honom det sinne för proportionernas renhet (osv.). Estlander KonstH 409 (1867). Kandelabrarna var äkta empire. Spong Sjövinkel 16 (1949). Äkta orientaliska mattor i rikhaltigt o. vackert urval. SDS 1957, nr 260, s. 20. En lyxigare inredningsdetalj än en äkta da Vinci på väggen är svår att föreställa sig. AB 7/4 2019, s. 18.
β') om (föremål av) porslin; jfr α’. Wid Södre Slusz, uti den Ostindska Porcellain Boden, finnes för billigt pris til kiöps allahanda ächta Porcelain, som Thee servicer af diversse Emmelering. PT 23/6 1740, s. 4. Wedgewoods stenpostlin är ett medium emellan äkta och oäkta postlin. Berzelius Kemi 1: 302 (1808). Bonbonnier av äkta porslin. KatalNK 1916–1917, s. 118. jfr BEN-, FÄLTSPATS-ÄKTA.
γ) om växt; särsk. dels (o. i sht) om växt som anses ha goda egenskaper (särsk. liktydigt med dels: ädel (se d. o. 3 (a (β))), dels (äv. om frö l. frukt l. ympkvist o. d.): sortäkta), dels i beteckning på växtart; äv. i beteckning på livsmedel l. krydda o. d. som utgörs av (mer l. mindre bearbetad) växt(del). Äkta fläder, hussvamp, kanel, kaprifol, kastanj, saffran, salvia, tryffel, valnöt, vanilj, viol. Och kallas thenna sammanparing af en äckta qwist och will-stam et copulerande. Lundberg Träg. 72 (1754). Äfwen anlades en trägård af starka 2:ne tunnelands rymd. Där äro satte mer än 80 äkta träd, alla wid gården updragne. Wallquist EcclSaml. 1–4: 146 (1788). Tills jag hämtar hem med mig själf den äktaste böna från Mokha. Wallin Bref 48 (1844). De frukter, som bestå endast af det efter befruktningen utvecklade fruktämnet kallas äkta. Skårman Forssell 222 (1902). Vi ska baka min mors himmelska sockerkaka med rivet citronskal och äkta vaniljstång. SkånD 24/6 2015, s. B15. — jfr ROT-, SORT-ÄKTA.
δ) om djur; särsk. i beteckning på djurart l. kategori av djur (inom hierarkiska systemet); äv. i fråga om motsv. livsmedel. Äkta ansjovis, dagfjärilar, sjötunga. Blötdjuren indelas .. i tvenne underprovinser, äkta och oäkta blötdjur. Thorell Zool. 2: 285 (1865). Äkta parasitsteklar .. Från öfriga parasitsteklar skiljas dessa derigenom, att de ega två tillbakagående nerver på hvardera framvingen och mångledade, obrutna pannspröt. 1Brehm III. 2: 74 (1876). — jfr RAS-ÄKTA.
ε) om kroppsdel l. vävnad (se d. o. 2 a slutet) o. d.; särsk. i sådana uttr. som äkta kindtänder (se KINDTAND) l. revben (se REVBEN a), de äkta stämbanden (se STÄM-BAND 1), förr äv. de äkta röstbanden, äkta brosk. Lilljeborg Däggdj. 102 (1870). (Mellansubstansen i brosket) är antingen likformigt klar och i tunna snitt genomskinlig (äkta eller hyalint brosk), eller (osv.). Wretlind Läk. 2: 8 (1894). Ser man in i struphufvudets ingångsöppning, finner man två smala hvitaktiga veck – de äkta röstbanden. Hammar HandlDiss. 1: 14 (1903).
c) om ngt abstrakt; äv. om text (se särsk. β). Som en ädel Riddersman långt häldre bewiser sit äkta adelskap genom dygd och frägd. Dalin Arg. 2: 270 (1734, 1754). Då är friheten ächta: en sky för alla laster: en upmuntran til Dygden. Mörk Ad. 1: 263 (1743). Wilje wi hämta det äckta sköna ur första handen, .. då behöfwe wi at grundeligen känna desza Greker och Romare, och med det samma deras Språk. Bergklint MSam. 1: 160 (1781). En äktare eller renare qvarlefva från den För-Odinska tiden. Atterbom VittH 71 (1845). Ryssland hade efter Sovjets fall kunnat få äkta demokrati och välstånd. Barometern 1/3 2022, s. 2. — särsk.
α) om (uttryck för) känsla l. sinnestillstånd l. övertygelse l. själsförmögenhet l. karaktärsegenskap o. d.: som är oförställd l. oförfalskad l. uppriktig l. djupt känd, sann (se SANN, adj. 5 f); jfr 2. Äkta blygsamhet, engagemang, matglädje, kärlek. War Tapperhets Brocad ditt Ännes Hufwud-bona, / Så skall du äckta klapp af tappre händer si. Frese Echo 7 (1715). Tillfällen och anfall af pock, böner, vänskap, plägning, gåfvor, gentjenster och lifsfarligheter sätta här den äktaste dygd i yttersta äfventyr att lida skeppsbrott. Chydenius 47 (1765). Hans glädtighet föreföll mig icke längre äkta. Lundegård Stormf. 107 (1893). En ironi, som aldrig är tillgjord, utan fullkomligt äkta. PT 1897, nr 30 A, s. 3. Men maskrosorna dom försvann, ler Zetterlund, hon har så svårt att avgöra om leendet är äkta. Jörgensdotter BergDöttrar 148 (2009).
β) om (skrivsätt l. citat o. dyl. i) text: som ej innehåller ändringar (i förhållande till en (föreställd) originalversion), ursprunglig l. oförvanskad l. oförfalskad l. icke korrumperad (se KORRUMPERA 1 b). Brask Pufendorf Hist. 395 (1680). Icke heller kan jag finna, at bokstafweringen har warit äkta, emedan der äro så monge skilnader (mellan olika skrifter). Pfeif DeHabitu 163 (1713). Origenes .. (har) lätt kunnat anse den interpolerade skriften för den äkta. Agardh ThSkr. 1: 43 (1843, 1855). Om nu än dessa fragmenter icke äro äkta .. så återgifva de dock skrifsättet i acta diurna. Lysander RomLittH 92 (1858).
γ) om sjukdom; äv. om konkret (jfr b) yttring av sjukdom. Allmänt påstods at det war ägta Koppe-slaget, efter de lämnade små ärr. IT 16/1 1769, s. 2. De fall, där anfallen orsakas av .. grövre hjärnskador, betecknar man såsom sekundär .. epilepsi, i motsats till den genuina eller äkta epilepsien. Wigert PsykSj. 2: 127 (1925). Äkta krupp difteri i struphuvudet. Lindskog (1997).
δ) i sådana uttr. som det är l. vilar något äkta över ngn l. ngt (jfr NÅGON II 1 b γ, NÅGONTING I 1 b, VILA, v.1 3 a γ). Det var någonting äkta öfver honom då, som jag icke vet, hvarföre han ej oftare hade. NDA 10/11 1893, s. 3. Det var något så fint och äkta öfver de der rummen, något så absolut personligt och ändå så danskt. Eugen BrevBer. 278 (1901). Det är något äkta över hans religiositet. DN(A) 13/8 1931, s. 3. Det vilar något äkta över bidraget (i musiktävlingen), som växer efter varje lyssning. BlekLT 1/3 2014, s. 49.
d) i förb. med sådana ord som slag l. typ l. art o. d., angivande att ngn l. ngt utgör en god representant för l. ett gott typexempel på viss kategori som framgår av sammanhanget. SthmVBl. 1767, nr 21, s. 4. En riddar-roman af det bästa, det äktaste slaget. Atterbom Lyr. 2: 187 (1816). Derföre var också utan allt tvifvel den äldre protestantiska pietismen af vida äktare art än den nyare. Geijer I. 5: 398 (1847). Han stämmar upp en sång, som vi i Sverige skulle kalla – en slagdänga af äkta sort. Ödman UngdM 2: 82 (1873, 1881). (Det kan) vara av intresse att den äkta typen (av Ornäsbjörk) bevaras. DN 4/4 1975, s. 28.
e) ss. adv. (jfr 2 c); särsk. ss. bestämning till adj., mer l. mindre liktydigt med: sant (se SANN, adj. 5 a), verkligt (se VERKLIG II 2). Anders strök .. sin långa, mörkbruna lugg bakom örat med en äkta förnöjd uppsyn. Almqvist Grimst. 33 (1839). Inom tio år hade demokratien så sprungit framåt, att stiftaren af Eidsvoldska Chartan nu upphört att anses för äkta frisinnig. Palmblad Norige 316 (1846). Det var äkta gallisk spiritualitet, som gnistrade ur Pierre Delands bruna ögon, och som utstrålade från hela hans lifliga figur, när han återgaf .. sina trenne triumfroller. Hedberg SvSkådesp. 120 (1884). När han vid högtidligheter .. strängade sin lyra, klang dess ton alltid manligt och äkta. Paulson Minnestal 82 (1899).
4) om färg på tyg l. garn o. d.: som inte bleknar l. ändrar nyans (då den utsätts för ljus l. tvätt l. ämne l. åldras o. d.); äv. dels om (råvara till) färg l. färgpigment som ger upphov till sådan färgbeständighet hos tyg osv., dels (med kvardröjande bet. av 3 b β) om färg(typ) som är framställd på ett sätt som anses traditionellt l. ursprungligt; äv. (i sht ss. senare led i ssgr) allmännare: som är beständig l. motståndskraftig (mot det som anges i förleden). Äkta Falu rödfärg. Förteckning på de utrikes Wahror, som .. blifwa til införsel förbudne .. (bl. a.) Sattiner. Charlakan, eller Kläde med äckta röd färg. PH 3: 1760 (1741). (Färgerna är) antingen Ägta och beständige, at de kunna tåla hetta, Lut och Syror, eller Oägta och obeständige, hwilka wid sådane och ofta lindrigare åkommor sig förändra. IT 25/5 1761, s. 4. Qwinnorne (i Gambia) färga tyget med en ägta högblå färg. Ödmann MPark 284 (1800). Lasursten eller Lapis Lazuli; ett vackert blått mineral .. Genom dess pulvrisering erhålles äkta ultramarin. Keyser Kemien 2: 337 (1871). Äkta rödt äfven kalladt roccelin. TT 1900, K. s. 46. — jfr FÄRG-, GNIDNINGS-, KYSS-, LJUS-, LUFT-, LUT-, MAL-, OLJE-, SOL-, STRYK-, SYRA-, TVÄTT-, VATTEN-ÄKTA.
Ssgr (Anm. I flera av de nedan anförda ssgrna kan sammanskrivning av ett uttr. med äkta ss. attribut föreligga snarare än en eg. ssg, i sht då en sådan ssg i sin tur utgör förled, ss. i ssgrna till äkta-make.) [ofta med motsvarigheter l. förebilder i t. o. dan.]: A (i allm. till 3): (2 b) ÄKT-BOREN, p. adj. särsk. (numera mindre br.) oeg. l. bildl.: som verkligen är ägnad för den verksamhet l. ställning o. d. som betecknas med huvudordet; jfr boren, p. adj. 5 o. -född. Den äktborne skaldens själ, som ”brinner af längtan till hvad ädelt är och sannt”. NF 14: 105 (1890). AB(A) 15/4 1947, s. 4. —
-FINNE. genuin finne (se finne, sbst.3 1); äv. speciellare, om person som tillhör l. sympatiserar med den äktfinska rörelsen (jfr fennoman). AB 17/3 1910, s. 3. Äktfinnen intresserar sig inte för omgivningen, tänker inte på framtiden utan lever i nuet med dess glädje och bekymmer. ÅboUnderr. 30/8 1920, s. 2. Han var en blott i Finland tänkbar hybrid av socialist och nationalist, i vilken senare egenskap han förvärvade sig alla äktfinnars sympati. SvD(A) 6/2 1945, s. 4. —
-FINSK. genuint finsk; äv. i fråga om nationalistisk finsk rörelse l. strömning (jfr fennomansk). AB 27/10 1865, s. 3. Tango – äktfinsk kultur även i Sverige. UNT 17/10 2002, s. 30. Såsom också många av de högerradikala rörelserna var äktfinska och antisvenska. Hufvudstadsbl. 21/2 2016, s. 28. —
-FOLK, se B. —
(2 b) -FÖDD, p. adj. (äkt- 1870 osv. äkta- 1538, 1901) (numera i sht om ä. förh.) som är avlad l. född inom äktenskapet; äv. (äv. om nutida förh.) utvidgat l. bildl.; jfr -boren. VarRerV 12 (1538). Oljan är vår! Bara Persiens äktfödda söner skall dricka sin moders mjölk! Delblanc Nattresa 201 (1967). Det är där Jody Williams kommer in som en äktfödd representant för den mycket informella fredsrörelse som 68-generationen stod för. SvD 11/12 1997, s. 13. Karl den stores magnifika kejsardöme hade 814 ärvts odelat av hans ende överlevande äktfödde son, Ludvig den fromme. SvD 27/11 2011, Kultur s. 15. —
-KINESISK. genuint kinesisk; äv. speciellare, i fråga om nationalistisk kinesisk rörelse l. strömning. Att hvad som nu pågår är en äktkinesisk rörelse afseende hvarken mer eller mindre än att fullständigt ur Kina förjaga alt främmande inflytande. Arbetet 19/6 1900, s. 3. Billig och fantastiskt god äktkinesisk mat. DN 30/3 2014, Res. s. 21. —
-KRISTEN. uppriktigt l. genuint kristen. GHT 20/2 1901, s. 5. Att författaren här uttalar en äktkristen tanke, är tydligt. PedT 1943, s. 213. —
-KVINNLIG. (numera bl. tillf.) genuint kvinnlig. AB 17/11 1905, s. 6. Den sköna äktkvinnliga Frideborg och den flickaktiga Stellan, vilket par! Krusenstjerna Pahlen 6: 189 (1935). —
-LUTERSK. uppriktigt l. genuint lutersk. (I Norge o. Danmark) har man inte ”under inflytelsen af en nyare tids åsikter” fegt svikit sin äktluterska ståndpunkt. FaluKurir 2/8 1901, s. 3. —
-MAN, se B. —
-RYSK. genuint rysk; äv. speciellare, i fråga om nationalistisk rysk rörelse l. strömning (jfr pan-slavisk, slavo-fil II). Enligt de äktryska patrioternas program skall det i hela riket icke finnas mer än ett språk, ryskan, och en religion, den grekiskt-ortodoxa. NDA 1/12 1871, s. 2. Med sin röda blus, sin äktryska mössa och sina svarta sammetsbyxor .. är han en genuin typ för en hederlig Moskva-dvornik. Langlet Ryssl. 44 (1898). —
-RYSS. om person med äktryska sympatier l. ideal. Det må förefalla äktryssen olämpligt, att vid mellanfolkliga postkonventioner det lilla storfurstendömet (dvs. Finland) skall representeras särskildt och figurera jemnförligt med det ryska kejsarriket. SvD 10/7 1890, s. 2. —
-SKÅNSK. genuint skånsk. Utmärkta bifigurer (i skådespelet) gjordes af .. (bl. a.) hr Kjellberg, hvars prost var af det äktskånska slaget. Arbetet 23/4 1896, s. 3. —
-SVENSK. genuint svensk. ÖresundP 4/7 1848, s. 2. Jag tillhör inte dessa, som anser den s. k. allmogestilen som det enda verkligt äktsvenska här i landet. Swing 1920, nr 1, s. 3.
B (i allm. till 2): ÄKTA-BAND. (äkta- 1668–1843. äkte- 1596–1670) (†) äktenskapsband; särsk. i sådana uttr. som knyta äktabandet; jfr band, sbst.1 2 c, o. -förbund o. äktenskaps-band. Att Jacob Teith, hade sin rätt .. m(ed) echteskapz otroheth förwärket, therföre och theres samwist och echteband them emellen vthi leffuendes liffue war sunder reffueth. 3SthmTb. 2: 65 (1596). Om kanske trolöst han / .. Sitt löfte svek, och med en ann’ / Re’n knutit äktabandet? NFreja 1843, nr 17, s. 1. —
-FOLK. (äkt- 1968 osv. äkta- 1558 osv. äkte- 1596–1623) (numera bl. ngn gg, ålderdomligt l. arkaiserande) äkta makar; jfr folk 6 o. äktenskaps-folk. Echtafolk haffua iw altijd någhot med sijn barn och bohagh at bestella, så at the icke skola haffua tilfelle til at lätias. Falck Und. 190 a (1558). Om man aldrig ser ungt äktfolk ens dagen efter vigseln gå arm i arm i dessa trakter, så betyder det alls inte att de redan är ovänner. GbgP 23/6 1968, s. 17. —
-FÖDD, se A. —
-FÖRBUND. (†) förbund (se d. o. 4 b) mellan äkta makar; jfr -band o. äktenskaps-förbund. Yttermera arbetar satan alt städigt vppå at .. (äkta) ståndet ohelga och förstöra, med drifwande til otucht, orenlighet och echtaförbunds skendeliga brytande. Swedberg SabbRo 1: 641 (1692). SvD(A) 28/5 1950, s. 4. —
-LÖS. (äkta- 1606–1635. äkte- 1620–1635) (†) i sådana uttr. som äktalöst leverne, med särskild tanke på av katolska kyrkan påbjudet celibat för person som innehar andligt ämbete o. d.: leverne ss. ogift; jfr lös 17 o. äktenskaps-lös. PJGothus Hunnius Hust. 178 (1606). O huru monge tusende Siälar hafwer then Romerske Påfwen, ther medh han thet Echtelöse Lefwernet them Fåkunnigom påträngdt hafwer, tilfördt Diefwulen. Schroderus Os. 1: 630 (1635). —
-MAKE l. -MAKA. (äkta- 1627 osv. äkte- 1592–c. 1635) (numera bl. ss. förled i ssgr) äkta make resp. maka (se make 5–7). 3SthmTb. 1: 65 (1592). Gudfruchtige Echtemakar the stå hwar andra bij i nöden och in i döden. Prytz MBertilzdr C 2 b (1645).
Ssgr (förr): äktamake-kuvert. kuvert för valsedel (l. innerkuvert) vid äktamakeröstning. AB(A) 10/9 1921, s. 4. Postfunktionären skulle ha avvisat de felaktiga äktamakekuverten. DN(A) 1/10 1964, s. 15.
-röstning. röstning (se rösta, v.5 2) vid vilken den ena maken l. makan överlämnade den andras valsedlar. SvD(A) 18/12 1951, s. 4. Äktamakeröstning kan ske både i vallokal och på posten. DN 19/9 1970, s. 38. —
-MAN. (äkt- 1627. äkta- 1559 osv. äkte- 1541–1640) make; jfr man, sbst.2 3. Att han haffuer vdj nogenn aar hafft en ectemandz hustru ifra szin ectemann och bonde. HSH 29: 109 (1541). —
-PAR. (äkta- 1706 osv. äkte- 1927 osv.) äkta par (se par, sbst.1 1 a α). Ju mer et ächta-par förliks och lefwer wäl / .. Ju förr är glädien all. Brenner (SVS) 1: 163 (1706). —
-STÅND. (äkta- 1559–1953 (: äktaståndsframtids). äkte- 1541 (: echteståndz saack)–1645) (†) ställning som gift, äkta stånd (se stånd, sbst.1 11 c); jfr äktenskaps-stånd. LPetri Œc. 27 (1559). Att någre aff nunnerne .. hade suppliceret .. at the måtte få giffve seg ther utt til et ärligit och christeligit äctestånd. HH 20: 101 (c. 1580). OskarshamnT 16/9 1893, MönsteråsT s. 1. —
-SÄNG. (numera bl. ngn gg) säng avsedd för makar, äkta säng (se säng 1 e α); särsk. (o. i sht) metonymiskt, om sådan säng ss. platsen för sexuell samvaro inom äktenskapet; jfr äktenskaps-säng. Rothovius 1Pred. D 1 a (1623; metonymiskt). Sedan dansen var slutad, förde man .. det unga paret till deras äktasäng. Norrmann Eschenbg 2: 191 (1818).
(2 b) ÄKTE-BREV. [fsv. äkta bref] intyg om äkta börd; jfr brev 2. 2SthmTb. 4: 220 (1573). Kom för rättenn Melchior Diemer eenn kan(n)egiutere och vplade sinn ächte och lhäre breff och bleff af embetzbröderne intaginn. 3SthmTb. 2: 108 (1597). 3SthmTb. 6: 15 (1605). —
ÄKTE-FOLK, -LÖS, -MAKE, -MAN, -PAR, -STÅND, se B.
Avledn.: ÄKTELIG, adj. (†) till 2: äktenskaplig. (Hon) är hoos .. (föräldrarna) vpfoostrat .. til thes hon kom til then Ålder, at hon kunde giffuas i Mans echteligha Vmgänge. Elimæus MMortensdr C 1 b (1617). VDAkt. 1700, nr 252. —
ÄKTHET, r. l. f.
1) (†) till 2 b, om förhållandet l. egenskapen att vara av äkta börd. Dock aldrig skall jag i en moders famn / Den sonen sluta, som Klaes Fleming uppfödt, / Förrän sin äkthet han bevisat mig. Wecksell DHjort 39 (1862). Auerbach (1916).
2) till 3, om förhållandet l. egenskapen att vara äkta. Hertigens af Brunswik förklaring har icke wäckt särdeles upmärksamhet, ja man twiflar äfwen om desz äkthet. GbgAlleh. 1792, nr 66, s. 1. jfr o-, ras-, rot-, sort-äkthet.
3) till 4, i fråga om färg, om förhållandet l. egenskapen att vara äkta. Om Färgornes äkthet, som ej changera i starkaste twätt .. försäkras på det högsta. DA 28/2 1797, s. 12. jfr färg-, luft-, riv-, slit-, stryk-, svett-, syra-, tvätt-äkthet.
Ssgr: äkthets-bevis. särsk. till äkthet 2: bevis (se d. o. 3) utvisande ngts äkthet; jfr -intyg. Trygger SkriftlBev. 107 (1887). Bifogade köpehandlingar och äkthetsbevis från ett ansett auktionshus i London antyder att bladet blivit kvar i Europa på någon anhalt längs tonsättarens långa flykt undan nazisterna 1940. Östergren SistCig. 302 (2009).
-grad. särsk. till äkthet 3, om grad (se grad, sbst.1 3) av färgäkthet hos textil. Koloristen (har) till sitt förfogande en oöfverskådlig mängd af anilin- och alizarinfärger af alla äkthetsgrader. GHT 1903, nr 40 B, s. 1.
-intyg. särsk. till äkthet 2: intyg utvisande ngts äkthet; jfr -bevis. Hansson Kås. 145 (1897). Stor auktion .. originalmålningar av kända svenska och utländska konstnärer. Äkthetsintyg lämnas. DN 24/1 1981, s. 21.
-krav. till äkthet 2: krav på att ngt skall vara äkta. SvD(A) 7/11 1929, s. 11. Det förtjänar att framhållas, vilken betydelse Artur Hazelius redan från början tillmätte äkthetskravet, när det gällde förflyttningen och uppförandet på Skansen av de gamla byggnaderna. Berg Hazelius 105 (1933).
-prägel. till äkthet 2: prägel av äkthet. GHT 1903, nr 64 A, s. 3. Har detta arbete (med flyttning o. konservering) icke skett så, att föremålets äkthetsprägel bibehålles, kan man icke tala om bevarande av ett historiskt monument. Rig 1918, s. 191.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content