SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1936  
KLARA kla3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING (se KLARNING), -NING (se d. o.).
Etymologi
[jfr d. klare, mnt. klaren, t. klaren, klären, eng. clear, v.; avledn. av KLAR. — Jfr KLARERA, ERKLÄRA]
I. tr. (o. refl.).
1) (i sht i fackspr.) motsv. KLAR 1: göra klar(are) l. ljus(are) l. (mera) glänsande, komma att klarna l. ljusna l. glänsa. Understundom behandlas gamla eller skadade frövaror i bedrägligt syfte med svafvelsyrlighet, som bleker och klarar färgen. LB 2: 19 (1899). (Den polerade ytan skall) klaras med sprit, wienerkalk l. d. Landsm. XVIII. 1: 24 (1912). HantvB I. 2: 246 (1934). — särsk. (tillf.) motsv. KLAR 1 g β; med avs. på ansiktsuttryck o. d.: komma att klarna l. lysa upp. Hur med en rad hon (dvs. fru Lenngren) klarar trumpna miner! Snoilsky 4: 69 (1887).
2) motsv. KLAR 2: göra (en vätska o. d.) klar o. genomskinlig gm att därifrån (gm silning l. filtrering l. destillation l. på kemisk väg) avlägsna orenlighet l. grums o. d.; avklara; äv. (i fackspr.) med sakligt subj. betecknande klarningsmedlet; äv. refl. l. i pass. med intr. bet.: bliva klar, (stå o.) klarna. Klara kaffe, vin, öl, socker. Berchelt PestOrs. C 8 a (1589). (Bryggarna skola) intet Ööl sällia .., för än thet sigh klarat, vtharbetat hafwer och sprundat är. SthmStadsord. 1: 77 (1640). IErici Colerus 1: 231 (c. 1645; med avs. på sirap). Gåsspadet .. klaras med ägghvitor. Nordström Matlagn. 63 (1822). (Alunluten) lemnas .. någon tid att klaras. UB 4: 457 (1873). Kalkvatten .. klarar vatten, hvari lera är uppslammad. LAHT 1903, s. 217. 2NF 32: 609 (1921). — jfr AVKLARA. — särsk.
a) (förr, i fråga om brännvinstillvärkning) med avs. på brännvin: destillera, särsk.: omdestillera efter föregående bränning (gm vilken ”lank” l. ”förbränna” erhållits); stundom övergående i bet.: tillvärka, bränna (brännvin). SthmTb. 1564, s. 42 b. Huru thett kom till att Hoon togh sigh före till att klara brennewijn om söndaghen. VästeråsDP 12/7 1620. Den 4 (februari) klarades .. all den vid förbränningen erhållne lanken. EconA 1807, maj s. 75. Bruzelius AllmogL 55 (1876). Bengts Vargt. 20 (1915).
b) (vard., mindre br.) oeg., i uttr. klara ägg, hålla ägg mot dagern för att se om de äro (genomskinliga o. sålunda) friska. Schulthess (1885). Björkman (1889).
c) (i sht i vitter stil) bildl. När denna berättelse (om huru Jesus blev frestad) skall renas och klaras genom den rationalistiska silen, är det (osv.). Thomander 2: 19 (1829). Att (i dikten) återgifva verkligheten i renad och klarad form. Nyblom i 3SAH 8: 248 (1893).
3) (föga br.) motsv. KLAR 3: göra klar(are) l. ljus(are), befria från moln l. dimma o. d., komma att klarna; äv. i pass. med intr. bet.: klarna. Vi önskade regn, som skulle klara atmosfären. Dahlgren Stanley 2: 370 (1890). Hör, dånet (av kanonerna) brytes / tvärt af tystnad. Luften klaras. Fröding Eftersk. 1: 74 (1890, 1910).
4) motsv. KLAR 5; med avs. på röst l. ton o. d.: göra klar(are), befria från heshet l. dämpning o. d.; särsk. oeg., i uttr. klara halsen l. strupen, gm harklingar o. d. (söka) göra sin röst klar. Sedan hon hostat åtskilliga gånger, såsom för att klara rösten. Bremer Grann. 2: 168 (1837). Vi repade oss, / när prosten klarade strupen / till sist och sade: ”välkomna (osv.).Fröding Guit. 30 (1891). SvD(A) 1935, nr 201, s. 7.
5) (mindre br.) motsv. KLAR 6.
a) motsv. KLAR 6 a; med avs. på blick l. öga l. syn: befria från ngt som skymmer, göra klar(are), skärpa; med personl. l. sakligt subj.; äv. bildl. (Åderlåtning) klarer synen. Månsson Åderlåt. A 5 b (1642). (Han) ser .. nu på sitt ämne .. med historikerns klarade blick. SD(L) 1902, nr 551, s. 1. (Jag) drar upp näsduken för att klara blicken. Kolthoff MedFar 107 (1915).
b) motsv. KLAR 6 b; med avs. på tankeförmåga, minne o. d.: göra klarare, skärpa. Det namnet klarar mitt minne. Carlén Köpm. 2: 166 (1860). Grekiskan .. var .. det språk, som .. klarade och skärpte tankeförmågan. Hellström Malmros 130 (1931).
6) motsv. KLAR 9: göra (en tanke l. en fråga l. en situation o. d.) klar l. tydlig (för ngn l. för sig själv); utreda; klargöra, klarlägga; äv. refl. med intr. bet., om förhållande l. situation o. d.: bliva klar, klarna; äv. med sakligt subj.: kasta ljus över, (bidraga att) förklara l. utreda (ngt), klarlägga. Klara tankarna, begreppen. Schultze Ordb. 2295 (c. 1755). Några ord skola klara saken. Nyblom i 3SAH 8: 346 (1893). Länge kan det icke dröja, tills läget klarar sig. Melander Långtur 3 (1896). Tänkarn, som frågor klarat. Wirsén Vis. 263 (1899). (Rousseau) hade .. utomordentligt svårt att klara sina idéer. Sylwan (o. Bing) 1: 456 (1910). SvD(A) 1935, nr 199, s. 4. — jfr FÖR-, UPP-KLARA.
7) motsv. KLAR 11.
a) i sht sjöt. gå klar för, gå fri ifrån (hinder, i sht grund o. d.); passera (utan att stöta på); i fråga om udde o. d. ofta: runda; äv.: om sjömärke o. d.: vägleda (fartyg o. d.) så att det går klart; äv. oeg. o. bildl. Klara sjöarna. Klara en udde. Bara vi klarat grundena utanför Gråskär. Carlén Ensl. 1: 81 (1846). Ballongen föres .. endast så högt, att den nätt och jemt klarar trädtopparne. SD(L) 1897, nr 552, s. 5. Inseglingsmärken, hvilka klara för omgifvande grund. Hägg PraktNav. 90 (1900). (Ångfartyget) ”Hansa” klarade nu (den mötande) seglaren. LD 1907, nr 83, s. 3. Att klara lä land. Smith (1916).
b) motsv. KLAR 11 c; med avs. på trafikled o. d.: göra klar (för trafik); undanröja hinder på (banspår o. d.); äv. bildl. Femtio man hafva nu lyckats klara (ban-)linien. Hedenstierna FruW 113 (1890; i fråga om snöhinder). Hallström GrAntw. 80 (1899; i bild). SDS 1929, nr 49, s. 10.
8) motsv. KLAR 12: göra l. ställa i ordning, göra färdig, göra klar. Innan kort såg man gubben .. klara sina metspön. Runeberg ESkr. 1: 230 (1832). Är stoppventilen på (ång-)pannan tät, kan man utan fara lyfta och klara .. sina pumpventiler. Frykholm Ångm. 132 (1881). Strindberg Fagerv. 227 (1902). — särsk.
a) sjöt. o. sjömil. motsv. KLAR 12 a α: göra klar; äv.: lossa, frigöra, reda ut, befria (en kabel l. ett tåg o. d.) från törnar, äv. i förb. klara efter10 32, äv. 40 (en ända, bukterna på ett tåg o. d.); äv.: städa (t. ex. däcket), göra ren (från ngt); äv.: städa undan (ngt belamrande o. d. från ett ställe). Klara en talja l. ett tackel. Klara ankaret l. ankartåget. Kaster löst Talljorna och klarer dem. Grundell AnlArtill. 1: 35 (c. 1695; kommando). Klara tåg, eller hålla öppet klys. Ekbohrn NautOrdb. (1840). Klara törnarne i en talja. Konow (1887). Ibland erfordras (vid firningen) .. en medhjälpare för att klara efter bukterna af ändan. Wrangel SvFlBok 69 (1897). Vakten hade .. fullt knog med att .. klara trossarna från däck. GHT 1905, nr 197 B, s. 3. Ramsten o. Stenfelt (1917).
b) (numera ngt vard.) motsv. KLAR 12 a; med avs. på räkning, mellanhavande (i sht fordran l. skuld o. d.): göra upp, ordna, klarera; äv.: betala, likvidera. Klara en skuld. På then tijdh han clarede och beslöth sin Rägenscap m[edh] för[nämde] Fritzhuus. SthmTb. 1576, s. 32 a. Jag .. gick in (med Johan) för att klara vårt mellanhafvande. Gellerstedt Gläntor 129 (1909).
c) (ngt vard.) lyckligt genomföra l. utföra l. uträtta l. undanstöka (ngt); ”avvärka” (ett arbete o. d.); ordna l. reda upp (ngt); lösa (en uppgift o. d.); reda sig med (ngn l. ngt); lyckligt genomgå l. passera (ngt); äv.: övervinna (en svårighet) l. undgå (en fara) o. d.; äv.: förhjälpa (ngn l. ngt ur en svår situation o. d.), rädda (ngn l. ngt). Han hade svårt att klara affärerna, situationen. Klara examen, ett prov, en fråga, ett problem. Klara livhanken. 4 fot klarade alla med lätthet (vid höjdhoppen). TIdr. 1881, s. 14. Det var vanskligt för kamelerna att klara snåren (i urskogen). Hedin GmAs. 2: 125 (1898). Med en röst, som just klarat målbrottet. Siwertz JoDr. 36 (1928). En ung och mycket energisk försvarsadvokat, som verkligen lade sig vinn om att klara sin klient. SvD(A) 1930, nr 242, s. 12. Den häktade klarade väl den långa sessionen. DN(A) 1934, nr 85, s. 1. — särsk.
α) (starkt vard.) i uttr. klara skivan l. hyskan l. biffen o. d., ordna l. reda upp situationen l. saken, lösa svårigheten o. d., reda sig, klara sig (se β). Här gälde det .. att till hvad pris som helst klara skifvan. Lindqvist Dagsl. 2: 40 (1900). Jag har alltid sympatiserat med Gustaf Vasa — .. därför att han klarade sin hyska. Engström Lif 2 (1907). Jag klarade dock biffen (i studentexamen) och fick t. o. m. överbetyg. SvD(A) 1933, nr 87, s. 24.
β) refl.: reda sig (själv), hjälpa sig (själv), draga sig fram; ordna l. reda upp en situation l. en svårighet o. d., lyckligt bestå ett prov o. d.; äv.: lyckligt draga sig ur en svår belägenhet l. undkomma en fara o. d., bärga sig, rädda sig; äv. i överförd anv., med sakligt subj. (jfr γ). Han klarade sig bra i studentexamen. Klara sig ur spelet. Med det (dvs. med fyrahundratjugu rupier) kan han klara sig en månad där uppe bland fjällen. Cavallin Kipling Gadsby 34 (1897). Det var tu tal om, huruvida skutan kunde klara sig i detta Herrans väder. Rönnberg Bredbolstad 148 (1907). Kommer man bara ihåg de (dvs. det att inte köpa onödigt), så klarar man sig grant ifrån alla timliga bekymmer. Koch Timmerd. 249 (1913). Den som rätt kan sköta en häst, kan klara sig med allt. Hallström K11 18 (1918). (De havererade) Flygarna klarade sig utan svårare skador. SDS 1929, nr 25, s. 5.
γ) refl., med sakligt subj. (jfr under β): ordna upp sig, reda ut sig, få en (lycklig) lösning; bliva ”klarad”. VLitt. 1: 285 (1902). Saken klarar sig med lätthet. Nyblom Österut 25 (1908).
II. (i fackspr., föga br.) intr., motsv. KLAR 2: bliva klar l. genomskinlig, befrias från grums l. grumlighet, renas, klarna. Wörten (får) kooka och klara i Pannan för sigh. Rålamb 13: 76 (1690). Om ölet visar sig icke vilja ”klara”, kan man (osv.). NF 18: 631 (1894).
Särsk. förb.: KLARA AV10 4.
1) till I 2: klara, avklara (en vätska o. d.). (Bondgumman) klarade af sumpen och satte kaffekitteln på elden. Benedictsson Folkl. 20 (1887). Hedenvind-Eriksson Hjul. 58 (1928).
2) röja av (en plats), sjöt. till I 8 a: städa, rengöra (däck). Oxenstierna Vanderdecken 136 (1865).
3) (vard.) till I 8 c: ordna, reda upp (ngt); äv.: reda upp förhållandet till (ngn); göra upp (affär o. d.); äv.: reda sig med (ngn l. ngt), övergående i bet.: göra sig fri från, befria sig från (ngt l. ngn), göra sig av med (ngn), avfärda (ngn). Jag har burit mig åt som en kofot. Men det ska jag också klara af. Janson Gast. 80 (1902). Minns du hur jag klarade av Sahlgren? Lindqvist Herr. 257 (1917). När den första hälsningsceremonien klarats av och jag slagit mig ned i mitt rum. Rogberg Hustru 12 (1928).
KLARA EFTER, se KLARA, v. I 8 a.
KLARA FRAM 10 4. till I 8.
1) (i sjömansspr.) till I 8 a: göra klart (ngt, t. ex. tåg l. lina o. d.) o. langa fram (det). En .. gubbe, som fumlade virrigt med att klara fram landningsrepet. Högberg Utböl. 1: 42 (1912). Engström Bläck 6 (1914).
2) (ngt vard.) till I 8 c β; refl.: lyckas taga sig fram (ngnstädes). TurÅ 1906, s. 32. Med tålamod och långa årtag klarade vi oss fram till Romadi. Hedin Bagdad 216 (1917).
KLARA SIG IGENOM10 0 040 l. 032. (ngt vard.) till I 8 c β.
1) lyckas taga sig igenom (en trång passage o. d.). Hedin Transhim. 2: 242 (1909).
2) draga sig fram genom svårigheter o. d.; reda sig ur en svår situation o. d. Han hade klarat sig igenom (då tiderna voro dåliga) och till sist hade det alltid erbjudit sig något bättre. Essén KessGen. 32 (1915). Linder Resa 260 (1919).
KLARA SIG IN10 0 4. (ngt vard.) till I 8 c β: lyckas taga sig in (ngnstädes); äv. i överförd anv., med sakligt subj. Koch Timmerd. 439 (1913). Ett och annat vågbrott klarade sig in öfver relingen. TurÅ 1913, s. 238.
KLARA SIG ÖVER10 0 40. (ngt vard.) till I 8 c β: lyckas taga sig över (ett hinder o. d.). Hedin Transhim. 1: 323 (1909). Den svenska karavanen .. klarade sig i augusti månad över Oranjefloden. Dens. Pol 2: 199 (1911).
KLARA UNDAN10 32 l. 40.
1) sjöt. till I 8 a: röja undan, städa undan. Konow (1887). Lundell (1893).
2) (ngt vard.) till I 8 c β; refl.: lyckas taga sig undan; rädda sig undan (ngt). SvSpörsm. 1: 5 (1892). (De skadskjutna bufflarna) klarade .. sig undan i det höga gräset. Wilhelm SolLys. 183 (1913).
KLARA UPP10 4, äv. OPP4.
I. tr. (o. refl.)
1) (mindre br.) till I 3: med sakligt subj.: göra klar, komma att klarna; äv. bildl. En sval vind .. klarade upp den blanka aftonhimlen. Strindberg Hems. 91 (1887). Klara upp ett molnhöljdt sinne. Warburg Rydbg 2: 14 (1900).
2) till I 6: göra klar, reda ut; klargöra, klarlägga. Klara upp ngns begrepp, ett problem. Klara upp ett brott. Lundgren MålAnt. 3: 127 (1873). Misstaget klarades senare upp. NDA(A) 1933, nr 234, s. 16.
3) i sht sjöt. till I 8 (a): göra i ordning; särsk.: ställa i vederbörligt skick l. placera i vederbörligt läge l. på vederbörlig plats o. d. efter manöver o. d.; äv.: städa upp, rymma upp, röja upp o. d. Hala igenom det lösa af gigtåg och gårdingar och klara opp öfver allt. Roswall Skeppsm. 1: 25 (1803). Klara upp ändarne. Konow (1887). Klara upp däcket. Ramsten o. Stenfelt (1917).
4) (ngt vard.) till I 8 c.
a) tr.
α) lyckas föra l. leda l. hjälpa (ngn) upp (ngnstädes). En lots kommer ombord för att klara oss upp genom det farliga och nyckfulla farvattnet. Hedin Pol 1: 347 (1911).
β) ordna (upp), reda upp (ngt); göra upp (ett mellanhavande o. d.); betala, likvidera (en skuld o. d.). Klara upp en kinkig situation, en affär. Sundblad GBruk 37 (1888). Hur skall trafiken klaras upp under utställningstiden i sommar? SvD(A) 1929, nr 319, s. 8.
b) refl.
α) med personligt subj., i uttr. klara sig upp (ngnstädes o. d.), lyckas taga sig upp (ngnstädes). Hedin Pol 1: 33 (1911). Boberg Ind. 71 (1928).
β) med sakligt subj., i uttr. klara upp sig: ordna sig, reda upp sig, få en lycklig lösning l. utgång. Ack, det skall nog klara upp sig. Hallström Erot. 52 (1908). SvD(A) 1932, nr 317, s. 3.
II. (†) intr., motsv. KLAR 3: klarna (upp). Genom hans (dvs. Guds) bläst clarar himmelen vp. LPetri Job 26: 13 (1563).
KLARA UT10 4.
1) (ngt vard.) till I 6: klara upp (se d. o. I 2); klargöra, klarlägga; reda ut. Klara ut sammanhanget. Hans trötta tankar (arbetade) för att klara ut de förhållanden, i hvilka han visste, att han lefde. Geijerstam FattFolk 2: 211 (1889). NordT 1925, s. 548.
2) (i fackspr., i sht sjöt.) till I 8 a: klara (en lina l. ett tåg o. d.); äv. refl., om lina o. d. Ofta klättrade .. (matroserna) viga som kattor i vanterna för att klara ut linor och tåg. Hedin Pol 2: 450 (1911). Hammarström Sportfiske 25 (1925; refl.).
3) (ngt vard.) till I 8 c.
a) refl.: lyckas taga sig ut (ngnstädes). Ännu hårdare arbete blef det emellertid att klara oss ut (i öppna sjön från stranden). Antarctic 1: 216 (1904).
b) = KLARA UPP I 4 b β; äv. refl., med sakligt subj. Med inbördes hjelpsamhet klarar det (dvs. trafiksvårigheterna) snart ut sig. SD(L) 1899, nr 293, s. 3. Det .. borde ligga i de båda förenade rikenas intresse att klara ut sina mellanhafvanden på egen hand. Därs. 1905, nr 108, s. 4.
Ssgr (till I 2; i sht i fackspr.).
A: KLAR-APPARAT. apparat för klarning (rening) av en vätska o. d.; särsk. (förr) destillationsapparat för ”klarning” av brännvin. LdVBl. 1838, nr 43, s. 4. TT 1874, s. 4.
-BASSÄNG. (i sht i fackspr.) bassäng för klarning (rening) av en vätska o. d.; särsk. vid vattenvärk: bassäng för rening av vatten. TT 1895, Byggn. s. 127. 2NF 28: 474 (1918).
-KAR. i fråga om bryggning av öl: kar i vilket vörten klaras l. får klarna. TT 1873, s. 277. Därs. 1875, s. 149.
-KULA. (förr) klotformig behållare för destillering av en vätska; retort; särsk.: i fråga om brännvinsbränning: destillerkolv. QLm. I. 4: 17 (1833). SFS 1841, nr 34, s. 9.
-MEDEL. Leufvenmark Vin. 2: 8 (1870). Som bekant är fröhvitan ett utmärkt klarmedel (för öl). Lindberg Ölbr. 77 (1885). Bergström Vinb. 48 (1926). jfr KAFFE-KLARMEDEL.
-PANNA. (klar- 1690 osv. klara- 1731. klare- 1687) panna i vilken ett ämne klaras. Fischerström SåckerK 12 (1791). LdVBl. 1835, nr 32, s. 4. UB 5: 248 (1874; i fråga om tillvärkning av köttextrakt). särsk. (förr?): panna för ”klarning” av brännvin; jfr KLARA, v. I 2 a. BoupptSthm 1687, s. 677 b. Wigström Folkd. 1: 147 (1880). jfr BRÄNNVINS-KLARPANNA.
-PAPPER. (numera knappast br.) papper som användes vid klarning av kaffe; jfr -SKINN. NVexjöBl. 1859, nr 29, s. 4. Langlet Husm. 574 (1884).
-SKINN. torkat fiskskinn som användes vid klarning av kaffe; jfr -PAPPER. Bergman VSmSkr. 349 (1856). Gumman häktade af kaffepannan och lade i klarskinnet. Strindberg Hems. 12 (1887). Hedenvind-Eriksson Hjul. 58 (1928).
-SPÅN. hyvelspån som användes för klarning av jästa drycker, ss. öl, vin, ättika m. m. LD 1898, nr 147, s. 2. VaruförtTulltaxa 1: 106 (1912).
-SUMP. (i sht i fackspr.) jfr -BASSÄNG. JernkA 1876, s. 107. Därs. 1903, Bih. s. 15.
-TUNNA. (numera föga br.) tunna i vilken ett ämne klaras. BoupptSthm 20/3 1685. VetAH 1817, s. 49.
B: KLARA-PANNA, se A.
C: KLARE-PANNA, se A.
Spoiler title
Spoiler content