SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1936  
KLEV, kle4v, sbst.2, n.; best. -et; pl. =.
Etymologi
[vbalsbst. till KLIVA, v.2; jfr KLIV]
(i vissa trakter, vard.) (långt) klivande steg. Grefven mäter golfvet med långa dundrande klef. Samzelius Fänr. 4 (1899). GHT 1934, nr 104, s. 8.
Spoiler title
Spoiler content