publicerad: 1936
KLINKA, sbst.3, r. l. f.
Etymologi
[av mnl. clinke, springa (eg.: ställe där två föremål hopfogas); jfr KLINKA, sbst.4, KLINKA, v.2, ävensom d. klinke ud, göra inskärningar l. hak i timmer]
Spoiler title
Spoiler content