SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1936  
KLOFT klof4t, r. l. f.; best. -en (Mollet Lustg. C 1 a (1651)); pl. (i ä. tid möjl. delvis till sg. klofta) -er (VDAkt. 1756, Syneprot. F III 7, SkogsvT 1910, s. 168) ((†) -ar IErici Colerus 1: 55 (c. 1645), VDAkt. 1757, Syneprot. F III 7); förr äv. KLOFTA, r. l. f.; best. -an (IErici Colerus 2: 362 (c. 1645)); pl. -er (jfr ovan).
Ordformer
(kloft (-fft, -å-) 1640, 1790 (: Sockerkloft) —1910 (: klofter, pl.). klofta c. 1645)
Etymologi
[sv. dial. kloft; sidoform till KLYFT (se KLYFTA, större rämna o. d.), uppkommen gm anslutning till KLOV, sbst., KLOVE]
1) (†) gm klyvning l. sprickning uppkommen öppning l. spricka l. springa; jfr KLOVE 1. Linc. (1640; under conscissura). Om Hofwen (på häst) sönderspricker .. (tag) Ölbärma och Fläsk lijka mycket sammanblandat, bindt thet öfwer Kloftan. IErici Colerus 2: 362 (c. 1645). Mollet Lustg. C 1 a (1651).
2) (†) stav o. d. som kluvits i ena ändan för att man i den därigenom uppkomna springan skall kunna hålla ngt fastklämt; äv. (anträffat bl. i ssgn SOCKER-KLOFT) om tångliknande redskap som användes för gripande o. fasthållande av ngt; jfr KLOVE 2. (Ormen) igenfans under en viderot, och tilstältes mig oskadd i en klåft. GbgMag. 1761, s. 254. — jfr SOCKER-KLOFT.
3) (†) urspr. i ”klove” (se d. o. 2) sammanhållen, mer l. mindre noga bestämd mängd av näver, använd ss. mått; jfr KLOVE 2 g. Taket repareras med en Klofft näfver. VDAkt. 1743, Syneprot. F III 7. Därs. 1757, Syneprot. F III 7.
4) (†) om (ngt som består av) delar l. grenar o. d., vilka gm sin ställning i förh. till varandra kunna uppfattas ss. uppkomna gm klyvning.
a) om sammansatt lök av lökväxten Allium sativum Lin. l. om var särskild av dess smålökar, klyfta; jfr KLOV-LÖK (se KLOV, sbst. ssgr). Några Klofftar Hwijtelök. IErici Colerus 1: 55 (c. 1645). jfr VITLÖKS-KLOFT(A).
b) vart särskilt par av de i takåsen parvis förenade takstolsbjälkarna, på vilka taket vilar. VDAkt. 1756, Syneprot. F III 7.
5) (i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) gm klyvning erhållet stycke (av ngt), frånkluven del av stock l. stång o. d.; jfr KLOVE 3. SkogsvT 1910, s. 168. — särsk. (†) i pl. best., ss. benämning på den kluvna delen av vintergatan. IErici Colerus 1: 337 (c. 1645).
Avledn.: KLOFTING, m. (†) till 5: gm klyvning erhållet stycke (av ngt), frånkluven del (av ngt). Klåftingar aff (kål-)Hufwuden. IErici Colerus 1: 341 (c. 1645).
Spoiler title
Spoiler content