SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1936  
KLUNK, sbst.1, m.; best. -en.
Ordformer
(äv. skrivet clunk, klunck)
Etymologi
[fsv. klunck- (i ssgn klunckafot) (SthmJordB 2: 172 (1490)), y. fsv. klunker (klwnken, sg. best.), klump (PMånsson 505); jfr sv. dial. klunk, klump, motsv. d. (dial.) klunk, klump m. m., nor. dial. klunk, klump, nt. o. t. klunker, (smuts)klump; sannol. samma ord som KLUNK, sbst.2 — Jfr KLUNKA, v.1]
(†) klump. Aldrig åt jagh höns så klunken, / Låg på bröstet qwar och skalf. Runius (SVS) 2: 207 (c. 1710; med anspelning på en gammal berättelse om en person som skröt med att han ätit kyckling, när han blott ätit vattengröt).
Ssgr (†): A: KLUNK-FOTIG. klumpfotad. Schroderus Comenius 289 (1639). Comenius OrbPict. 91 (1683).
B: KLUNKE-FOT. [fsv. klunckafot (SthmJordB 2: 172 (1490))] klumpfot (se KLUMP-FOT, sbst.1 1). VarRerV 9 (1538). VocLib. avd. 19 (c. 1580). Linc. (1640; under scaurus).
Spoiler title
Spoiler content