SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1936  
KNEKTERI knek1teri4, n.; best. -et, äv. -t.
Etymologi
[till KNEKT 2 o. KNEKTA II]
1) (i fråga om ä. förh., numera knappast br.) knekttjänst. Att han skulle förswara hans Son för knekteri. VRP 1642, s. 1011. RARP 7: 25 (1660). Högberg Vred. 1: 338 (1906).
2) (†) knekthåll (se d. o. 1). Då Anders medh knekterij blijfwer graverat. HSH 39: 344 (1677). VDAkt. 1707, nr 821.
Spoiler title
Spoiler content