publicerad: 1936
KNEKT knek4t, om person m., om sak r. l. m.; best. -en; pl. -ar (G1R 3: 40 (1526: gwlssmidtz knegthar) osv.) ((†) -er G1R 1: 58 (1523), Arbin PVetA 1773, s. 69).
Ordformer
(knecht 1529—1859. knegth 1526. knekt (-ct, -ckt, -th) 1523 osv. knett 1566 (: wermelandhz knetter)—1691. knicht 1534—1703. knikt (-ct, -ckt, -th) 1529—1712. knächt c. 1585—1621. knäc(k)t(h) 1524—1563)
Etymologi
[fsv. knekt, dräng, sven, vapensven, knape; jfr d. knægt, yngling, tjänare, soldat m. m., nor. knigt, bödelsdräng, trotsig krabat m. m.; av mnt. knecht o. mht. knëht, gosse, (ung) man, tjänare m. m. (fht. knëht, t. knecht), motsv. feng. cniht, gosse, tjänare, eng. knight, riddare; av ovisst urspr.]
1) om olika manliga befattningsinnehavare i underordnad ställning; särsk.: tjänare, betjänt, biträde, dräng (se d. o. 2); förr äv.: lärling, gesäll, arbetare; utom ss. efterled i vissa ssgr numera bl. (föraktfullt) i bildl. anv.: (lejt) ”värktyg”. OPetri Tb. 280 (1529; uppl. 1929). (Du är ss. dopförrättare icke) tin eghen man .. vthan äst ens annars, nemliga Församblingennes knecht och tienare. LPetri Exorc. D 1 b (1562). När wåld går för rätt, är bättre wara Herre än Knecht. Grubb 444 (1665). Nu studerade .. (i Heidelberg) Hornerna, tuänne bröder medh en hoffmästare och en kneckt. Bolinus Dagb. 36 (1668). En af skarprättarens knechtar. Humbla Landcr. 198 (1740). En av tyrannens lejda knektar. Östergren (1930). jfr: The gwlssmidtz knegthar szom ther ære kompne tiil Stocholm. G1R 3: 40 (1526). jfr äv. Ambrosiani SvSkråämb. 10 (1920). — jfr BAD-, BÖDELS-, BÖVELS-, FODER-, FÅNG-, HASPEL-, JAKT-, RACKAR(E)-, RID-, SADEL-, SILVER-, SLOTTS-, STALL-, STOCK-, TULL-, VIN-KNEKT m. fl.
2) soldat; fotsoldat; militär.
a) (i fråga om ä. utländska förh. samt sv. förh. före o. under indelningsvärkets tid) menig soldat; särsk. om menig fotsoldat; äv. om fotsoldat i allm. utan avs. på graden: infanterist. Bade baadzmen ok andra knecther. G1R 1: 58 (1523). Jn j Skåne tutusend Rytthere drogh, / Åtte Fänicker knechter vthi samme togh. Svart Gensv. H 5 b (1558). Siukdommen (börjar) mykett ritta in, så vell hos oficerer som gemena knechtar. OxBr. 6: 3 (1626). Ryttare, kneckt, eller båtsman, som slår, eller missfirmar, sin rusthållare, eller rotebonda. MB 15: 8 (Lag 1734). Uti militairen: äro uniformer öfverallt uti Europa vedertagne för att skilja knekten från officerarne. Höpken 2: 734 (1776). Nu tåga in i staden Tillys knektar. Melin Breitenf. 40 (1893, 1900). — jfr ARBETS-, BONDE-, BORGLÄGERS-, BOTTNE-, BRAND-, BRUKS-, BÅGE-, BÄRGS-, FEM-MANS-, FOT-, GARNISONS-, GRUVE-, GÅRDS-, LANDS-, ROTE-, SJÄTTINGS-, SJÖ-, SKEPPS-, TROSS-, UTGÄRDS-KNEKT m. fl. — särsk. (†) i uttr. gå l. stå knekt, tjänstgöra ss. (fot)soldat. ÅngermDomb. 29/7 1646, fol. 12 (: gådt knecht). Han hafuer hugget aff sigh Tummen på thet han inthet skulle gåå knecht eller tiäna Cronan. VDAkt. 1652, VisitProt. s. 1. LMil. 2: 559 (1691: stå Kneckt). 2RA 1: 516 (1723: gå knekt).
b) (ngt vard.) allmännare: soldat, krigare, militär; med särskild tanke på soldatyrkets speciella natur (i dess motsättning till civila yrken) l. på de egenskaper som böra l. bruka utmärka en soldat; särsk. om officer. Men list, — fy! det duger, besitta mig, intet för en gammal Knekt, nej! intet för en ung en gång. Hummel Fruarne 18 (1797). (Statsrådet Reuterskiöld) hade själf, då konungens val föll på honom, förklarat, att han blott var knekt och icke hade någon fallenhet för det politiska lifvet. De Geer Minn. 2: 56 (1892). Han var knekt till liv och själ. Engström Penn. 7 (1927). — särsk. (vard.) ringaktande l. föraktligt; särsk. med tanke på soldaten (officeren) ss. brutal l. råbarkad l. inskränkt; äv. bildl. Triewald Lärespån 104 (1720). Att knektar inte duga i tullen. Lundström Jörgenb. 158 (1898). (Biskopen) har .. varit en underhuggare och psykologisk knekt. DN(A) 1934, nr 100, s. 3.
c) (†) övergående i bet.: soldattjänst. Hans fader svarade, jagh skal boflyttia, kan inthet försvara honom från knechten. VDAkt. 1675, nr 10. Fria sig för Kneckten. LMil. 1: 88 (1681). Almqvist TreFr. 1: 108 (1842).
3) spelt.
a) det med bilden av en krigare försedda kortet i var o. en av den vanliga (franska) kortlekens fyra färger (i valör stående mellan dam o. tia); äv. om själva bilden. Hjärter, ruter, klöver, spader knekt. Serenius Gg 4 a (1734). BeskrLombreSp. 7 (1745). Patiensb. 7 (1917). — jfr HJÄRTER-, KLÖVER-, RUTER-, SPADER-, TRUMF-KNEKT.
b) benämning på ett enklare kortspel (sällskapsspel) vid vilket den anses hava förlorat som i sina stick hemtagit de flesta knektarna (i bet. a). Spela knekt. Strindberg HMin. 2: 194 (1905; i bild). Lagerlöf BarnM 70 (1930).
4) (†) i pl. benämning på växten Pedicularis palustris Lin. (med styv, kantig stjälk), kärrspira. Aspegren BlekFl. 47 (1823).
5) (i sht i fackspr.) i bildl. anv. av 1, om olika (enklare) redskap (l. delar av ett redskap), särsk. dels sådana (ofta ståndare av trä l. järn) som användas ss. stöd till l. under ngt (t. ex. under ett arbetsbord), dels sådana vari ngt fastskruvas l. fastklämmes; jfr DRÄNG 3. BoupptSthm 1672, s. 1077 b (sannol. om bänkhållare l. bänkknekt l. skruvknekt). Knekt, (dvs.) Uppståndare under en spegel, hvaremot spegeln står lutad. Weste FörslSAOB (1823). (Bräderna) fogas till varandra .. limmas, ock spännas till sist tillsammans med knektar eller tvingar. Landsm. XVIII. 1: 19 (1912). HantvB I. 2: 120 (1934). — jfr BOLL-, BÄNK-, LIM-, LJUS-, PRESS-, SKRUV-, STÖVEL-, SÄNG-KNEKT m. fl. — särsk.
a) byggn.
α) till en muryta l. en pelarkärna sig slutande smal kolonn (särsk. halv- l. trekvartskolonn) som uppbär en valvbåge l. en valvstråle; särsk. om kolonnett i en knippepelare; äv. om lågt, stundom konsolliknande valvstöd anbragt å pelarkrans. Gammal, ung knekt, i fråga om knippepelare: grövre resp. smalare kolonnett, kolonnett som uppbär en valvbåge resp. en valvstråle. Brunius Metr. 74 (1836). NoK 71: 153 (1927). SvUppslB (1933).
β) (ofta mer l. mindre konstnärligt utskuren) stötta l. konsol under takskägg l. överkragad övervåning i korsvirkesbyggnad. TurÅ 1910, s. 54. Werner Korsvirk. 62 (1924). SvUppslB 15: 1126 (1933). — jfr TAKSKÄGGS-, VOLUT-, VÅNINGS-KNEKT m. fl.
γ) i båda ändar av en järnring omgiven o. i nedre ändan med en järnspets försedd hård trästock med vilken man skarvar en påle som (vid grundläggningsarbeten o. d.) skall neddrivas i jorden så djupt att den med sin övre ända kommer under det plan varpå pålkranen står; påsättare. Rothstein Byggn. 372 (1859). TT 1893, Byggn. s. 32. — jfr PÅL-KNEKT.
b) skeppsb.
α) (i sht förr) om vart särskilt av två vid däcksbalkarna fastbultade upprättstående timmer som anbragts på var sin sida om bogsprötets inre del för att hålla denna på sin plats. Knikt som fogas på hwar sijda om Bogsprötet hwar af thet hafwer sin stödia. Rålamb 10: 28 (1691). jfr: Bogsprötsknektar. Stenfelt (1920).
β) var särskild av de ståndare l. klossar som vid bråspel (för vindning av ankaret) uppbära spelstockens ändar (nockar), spelpost. Kniktar eller Kloszar hwar uti Spelet ligger. Rålamb 10: 23 (1691).
γ) om den vertikala axel som vid gångspel (för hemvindning av ankarkätting l. trossar) går från däcksbalk i undre däck till däcksbalk i övre däck o. i sitt huvud är försett med hål för spelbommarna; i ssgn BETINGS-KNEKT.
δ) på däcket upprättstående, kort, vanl. kopparbeslagen trästock försedd med ett erforderligt antal skivgatt och blockskivor till ledning i däck av vissa av det löpande godsets ändar o. med huvuden i sin övre ända för avhåll o. beläggning; jfr BETING, r. l. m. 1. SkeppsgR 1543. Knän eller Knektar för Märsze-fallen. PH 6: 4189 (1756). Smith (1916).
c) metall.
α) (förr) i fråga om kopparsmide: lång järnarm som fästes vid städstocken till stöd för stora kopparbläck under breddningen. Rinman (1788). — jfr AVBREDS-KNEKT.
β) i fråga om stångjärnssmide, räckning av stål under hammare o. d.: ställning (uppståndare) av trä l. järn som under värmningen uppbär den utanför härden l. vällugnen befintliga delen av smidesgodset. Rinman (1788). Dalin (1852).
Ssgr (i allm. till 2 a): A: KNEKT-BONDE. (knekte- 1653—1680) (förr) bonde som underhöll en knekt; jfr DRAGON-BONDE. VDAkt. 1653, nr 165. LMil. 1: 9 (1680). —
-BOSTÄLLE~020, äv. ~200. (knekte- 1685—1692) (förr) jfr -STUGA, -TORP. LMil. 1: 491 (1685). Därs. 3: 111 (1692). —
-FANA. (knekte- 1605—1626) (förr) fana (se d. o. 2) bestående av knektar. Hund E14 336 (1605). Knechtefahnerne kommo .. vthi sachta maak. Schroderus Liv. 649 (1626). Jfr C. —
(2 b slutet) -FASONER, pl. (vard.) jfr FASON 6. WoJ (1891). (Kapten) Bergcronas obesvärade knektfasoner. Siwertz JoDr. 178 (1928). —
-FRI. (knekt- 1683 osv. knekta- 1678) (förr) fri från knekthåll. Klockare äre blefne knechtafrij. VDAkt. 1678, nr 18. Därs. 1751, nr 309. —
-FRIHET—0~2 l. ~20. (knekte- 1685—1896) (förr) frihet från knekthåll. LMil. 1: 487 (1685). BtRiksdP 1896, I. 1: nr 3, s. 14 (i fråga om förh. 1674).
Ssgr (förr): knektfrihets-avgift. avgift för befrielse från knekthåll. Bonsdorff Kam. 701 (1833; i fråga om förh. 1683). SPF 1855, s. 276.
-ränta, r. l. f. knektfrihetsavgift. BtRiksdP 1869, I. 1: UtlåtTackjSkatt. s. 50 (1867). —
-FÄNNIKA. (knekte- 1594—1793) (förr) fännika (se d. o. 2) av knektar; jfr -FANA. SthmTb. 1594, s. 160 a. Hallenberg Hist. 3: 2 (1793; i fråga om förh. 1613). Jfr C. —
-GÄSTNING. (knekt- 1597 osv. knekte- 1551—1554) (förr) jfr GÄSTNING 1. G1R 22: 243 (1551). ÅngermDomb. 28/2 1628, fol. 6. —
-HARNESK. (knekte- 1552—1932. knekts- 1534) (förr) G1R 9: 272 (1534). ArkliR 1560: 1 (1563). Alm BlVap. 235 (1932; i fråga om förh. 1556). —
-HEMKALL~02 l. ~20. (knekte- 1642—1855) (förr) till knekt utgående hemkall. ÅngermDomb. 20/7 1642, fol. 199. KrigVAT 1855, s. 351 (möjl. efter handl. fr. 1795). —
-HEMMAN. (knekte- 1678—1893) (förr) till knekthåll indelat hemman. RARP 12: 265 (1678). Lundell (1893; anf. fr. finl. förf.). —
(2 b) -HJÄRTA. (ngt vard.) Mitt knekthjärta slog i raskare takt vid den sprittande lifliga militärmusiken. Melander UnderlL 227 (1912). Lindencrona IndKnekt. 8 (1913). —
(2 a, b) -HOP, r. l. m. (knekt- 1741 osv. knekte- 1556—1930) (i fråga om ä. förh.)
2) (numera bl. ngn gg arkaiserande) antal av knektar (som ngn har i sin tjänst); sammanfattning(en) av de personer som äro knektar (soldater); i sht i uttr. som beteckna att ngn blir l. göres till knekt (soldat); särsk. i sg. best. G1R 26: 552 (1556). (Kommer en handtvärkare olagligen till ett härad) tå skall fowgden lata honom antasta och lata komma i knichtehopen. BtÅboH I. 2: 162 (1621). Min ringa hug för läsning förmådde min far att kasta mig i knekthopen, som det på den tiden kallades. Wingård Minn. 1: 7 (1846). Åtta bland er skola stickas bland knekthopen och skickas till Polen. Topelius Fält. 2: 32 (1856). Östergren (1930; angivet ss. hist.). —
-HUSTRU. (knekt- 1647 osv. knekta- 1596. knekte- 1556—1690) särsk. (i fråga om ä. förh.) till 2 a; jfr -ÄNKA. G1R 26: 720 (1556). Levander Brottsl. 92 (1933). —
-HÅLL. (knekt- 1691 osv. knekte- 1597—1933) (förr)
1) uppsättande o. hållande av knektar (särsk. fotsoldater) för krigsmaktens behov (ss. en på olika rotar fördelad skyldighet); rotering för uppsättande o. hållande av knektar (slutgiltigt utformad gm Karl XI:s indelningsvärk); sammanfattning(en) av de rotar som ingingo i denna rotering. SthmTb. 1597, s. 447 a. RP 10: 567 (1644). Så ärom Wi likwäl i nåder benägne, at låta dem (dvs. allmogen i Hälsingland) bli under et wisztKnecktehåld, med den Condition, at de så laga, at Regimentet altid är effective 1200 Man starkt. LMil. 1: 77 (1681). At i Knecktehållet här i Länet (dvs. Södermanlands) warda 54 Kammeratskap, som af 10 Rotar bestå. Därs. 2: 173 (1688). Herlitz Stadsförv. 1830 180 (1924). SvUppslB 13: 962 (1932).
2) sammanfattningen av de jordegendomar som uppsatte o. höllo en knekt: rote. Schultze Ordb. 1770 (c. 1755). I allmänhet anslogos 2 hela hemman till en rote, eller ett knektehåll, d. v. s. för att hålla en soldat. Agardh (o. Ljungberg) II. 2: 430 (1856). Klint (1906). —
-HÅLLARE. (knekt- 1714. knekte- 1683—1786) (†) var särskild av de personer vilka ss. tillhörande en viss rote hade att uppsätta o. hålla en knekt; jfr -HÅLL 1. Spak Unif. 8 (cit. fr. 1683). AdP 1786, s. 66. —
-HÖVITSMAN~002 l. ~200. (knekt- 1597 osv. knekta- 1594—1601. knekte- 1556—1918) (i fråga om förh. fram till de första årtiondena av 1600-talet) befälhavare för ett landskaps knektar (fotsoldater) l. för en större avdelning (t. ex. en fännika) knektar (fotsoldater). En knechtehöffvitzman (är) kommen ifrå Skotlandh, som sigh udi vår tiänist medt tu eller trijtusende tilbiuder. G1R 26: 438 (1556). Peder Jönson knechte höffuidhz man, öffuer en fane Närikes Knecter. Rääf Ydre 1: 358 (i handl. fr. 1601). 3NF 7: 826 (1927). —
-INDELNING~020. (knekte- 1683—1723) (förr) indelning av hemman till knekthåll. LMil. 1: 225 (1683). Bergv. 1: 629 (1723).
Ssgr (förr): knektindelnings-rulla, r. l. f. roteringsrulla för knektindelning l. knekthåll. LMil. 1: 374 (1684).
-värk, n. det system för knekthåll som grundade sig på knektindelning (rotering). LReg. 309 (1687). LMil. 2: 509 (1691). —
-KOL. (knekte- 1739—1910) (förr) kam. viss (i kol l. lösen därför utgående) prestation som i vissa socknar i Västmanland (mot lindring i roteringen) utgjordes till Sala silvervärk; jfr -VED. Bergv. 2: 146 (1739). 2NF (1910). —
-KONTRAKT. (knekt- 1834 osv. knekte- 1742—1929) (förr)
1) mellan kronan o. ngn viss landsdel (ett landskap l. län) upprättat kontrakt vari landsdelen mot befrielse från utskrivningar m. m. åtog sig på rotar fördelat ständigt knekthåll av viss storlek o. vari de skyldigheter som ålågo rotarna o. soldaterna i deras förhållande till varandra voro närmare bestämda; jfr ROTE-KONTRAKT. HSH 3: 213 (1742). KrigsmSH 1798, s. 47. 3NF 10: 494 (1929).
2) på knektkontrakt (i bet. 1) grundat kontrakt mellan en rote o. den soldat som den underhöll. Möller (1790). Kontraktsformulär nedskickades .. till efterrättelse för rotehållare och soldater vid knektekontraktens uppgörande. Liljecrona RiksdKul. 364 (1840). —
-LEGA, r. l. f. (knekt- 1749 osv. knekta- 1651. knekte- 1685—1900) (förr) pänningsumma (lega) som en knekt (av roten) erhöll utom lönen o. som utbetalades till honom vid inträdet i tjänsten l. i olika avdelningar under den första tiden av hans tjänstgöring; äv. om ersättning som enskild person lämnade åt knekt som han lejt i sitt ställe. GullbgDomb. 22/2 1651. LMil. 1: 607 (1685). BtRiksdP 1900, 4Hufvudtit. s. 114. —
-LEGO-MEDEL, pl. (knekte-) (förr) bland rothållarna i vissa orter hopskjutna (o. gm statsunderstöd l. donationer utökade) medel avsedda att (för svaga rotar) underlätta utgörandet av knektlega m. m. LMil. 4: 1269 (1701). BtRiksdP 1900, 4Hufvudtit. s. 114.
-LEJANDE, n. (knekt- 1692. knekte- 1685) (†) lejande av knekt; utgörande av knektlega. På det at Kneckte-legandet icke måtte falla en eller annan Rota alt förswårt, så hafwer man (osv.) LMil. 1: 607 (1685). Därs. 3: 70 (1692). —
(2 b) -LIV. (knekt- 1849 osv. knekte- c. 1800) (ngt vard.) liv som föres av knekt (soldat); liv ss. knekt (soldat). HSH 7: 207 (c. 1800). Han började temligen finna sig vid knektlifvet. Palmblad Nov. 4: 68 (1851). —
-NÄMND. (knekt- 1639. knekte- 1633—1846) (†) (ngns) utskrivning ss. knekt; utskrivning av knekt(ar); jfr KNEKTE-NÄMNING. RP 3: 213 (1633). 2VittAH 17: 108 (1839, 1846; efter handl. fr. 1624). —
(3 a) -PASS. (knekt- 1847 osv. knekta- 1876—1929) spelt. ett slags kortspel vari knektarna räknas högst. Lindskog Spelb. 236 (1847). SvKulturb. 1—2: 105 (1929). —
-PÄNNINGAR, pl. (knekt- 1642 osv. knekta- 1709—1723. knekte- 1545—1867)
1) (förr) kam. avgift (skatt) avsedd till knektarnas underhåll l. utgjord för befrielse från rotering. SthmTb. 1545, s. 250. Linde Kam. 196 (1867).
-ROTE. (knekt- 1726 osv. knekte- 1646—1857)
2) (†) mindre underavdelning av ett kompani. Så at hwart Compagnie (vid Närkes och Värmlands regemente) består af 150 Man Gemene och Corporaler, och det uti 25 Kneckte-Roter fördelt. LMil. 2: 358 (1690). —
-ROTERING. (knekt- 1691 osv. knekte- 1691—1858) (förr) kam. indelning av jord i rotar för knekthåll; (fullgörande av) knekthåll gm rotar; jfr -INDELNING. LMil. 2: 458 (1691). KrigVAT 1858, s. 274. —
-RULLA, r. l. f. (knekt- 1628 osv. knekta- 1701. knekte- 1668—1681) (förr) ÅngermDomb. 1628, fol. 9. Lind (1749; under kriegs-liste). —
-SKRIVNING. (knekt- 1664—1911. knekte- 1622—1873) (förr) utskrivning av ngn ss. knekt; (avgifter i samband med) utskrivning av knekt(ar). UpplDomb. 1: 42 (1622). De sochnar, som knekteskrifning undergifne äro, skulle igenom utskrifning altid hålla ett regimente af 1200 man. 2RA 1: 503 (1723). Endast späd ungdom finnes att vid knekteskrifningarna taga. Fryxell Ber. 13: 87 (1846; efter handl. fr. 1661). 2NF 15: 1203 (1911). —
-STUGA. (knekt- 1709. knekta- 1713. knekte- 1682—1841) (förr) jfr -BOSTÄLLE. LMil. 1: 193 (1682). AdP 1840—41, 24: 438. —
-STÅND. (knekt- 1692. knekte- 1630—c. 1800) (†)
1) till 2 a: förhållande(t) att tjänstgöra ss. knekt (”stå knekt”) för ett hemman (en rote); förhållande(t) att ett hemman (en rote) har att uppställa o. underhålla en knekt; äv. konkret: lön (i jord l. pänningar o. d.) som en knekt erhåller (har att fordra) av det hemman (den rote) för vilken han tjänstgör. ÅngermDomb. 13/6 1630, fol. 23 (konkret). Hwad Knechteståndett ahnlangar som ähr för hand opå Nilss Pederssons Gårdh (osv.). Därs. 30/3 1644, fol. 1. Nu hafwer han gådt knecht för sijna föräldrars hemman i 18. åhr och skulle hafwa 120 Dr i knechteståndh. Därs. 29/7 1646, fol. 12. Efter som .. (knektarna) härtils ingen hjelp och understöd uti deras Knekt-stånd åtnjutit. LMil. 3: 71 (1692).
-STÄDSEL, äv. -STÄDSLA, r. l. f. (knekte- 1696—1779) (förr) pänningsumma som en knekt erhöll av roten, då han städslades. LMil. 4: 813 (1696). Fernow Värmel. 562 (1779). —
-TJÄNST. (knekt- 1558—1924. knekte- 1564—1846) (förr) förhållande(t) att tjänstgöra ss. knekt, tjänst ss. knekt. G1R 28: 553 (1558). 3NF 3: 14 (1924). —
-TUNNA, r. l. f. (knekte- 1756—1921) (förr) kam. tunna kronotiondespannmål (sedermera ersatt med årligt pänninganslag) som i vissa trakter utgick till var särskild knektrote till hjälp för knekthållets fullgörande. PH 6: 4175 (1756). 2NF 33: 424 (1921). —
-TYG. (knekt- 1562. knekte- 1555—1852. knekts- 1543—1556) (†) rustning för knekt. HH 1: 27 (1543). Knechte tygh medh Lårskenär. ArkliR 1561: 1 (1561). 2VittAH 3: 218 (1788, 1793). Dalin (1852). —
-UTSKRIVNING~020. (knekt- 1796—1860. knekta- 1643. knekte- 1662—1904) (förr) utskrivning av ngn ss. knekt; (avgifter i samband med) utskrivning av knektar. GullbgDomb. 18/9 1643. NoraskogArk. 5: 47 (1904; i fråga om förh. 1608). —
(2 b slutet) -VANOR, pl. (knekta- 1921) (vard., föraktl.) vanor som en knekt l. knektar ha(r). Själv hade han sina knektavanor beträffande snus, brännvin (osv.). Bergman Farmor 8 (1921). —
-VED. (knekte- 1724—1910) (förr) kam. viss (urspr. i ved utgående) prestation som i vissa socknar i Västmanland (urspr. mot befrielse för knektutskrivning) utgjordes till Sala silvervärk; jfr -KOL. Bergv. 1: 659 (1724). 2NF 14: 386 (1910). —
-VÄRJA, r. l. f. (knekt- 1680. knekte- 1710) (förr) BoupptSthm 1683, s. 8 a (1680). Alm BlVap. 68 (cit. fr. 1710). —
-ÄNKA. (knekt- 1635—1933. knekta- 1615—1639. knekte- 1603—1752) särsk. (i fråga om ä. förh.) till 2 a; jfr -HUSTRU. UppsDP 24/3 1603. Levander Brottsl. 92 (1933).
-ÖVERSTE. (knekt- 1593—1878. knekte- c. 1575—1904) (förr) överste för ett regemente knektar. HSH 21: 29 (c. 1575). SvH 4: 37 (1904).
B (utom i bygdemålsfärgat spr. numera bl. tillf., arkaiserande l. föraktligt): KNEKTA-FRI, -HUSTRU, -HÖVITSMAN, se A. —
-KVINNA, se C. —
-LEGA, -LÖN, -PASS, -PÄNNINGAR, -RULLA, -STUGA, -UTSKRIVNING, -VANOR, -ÄNKA, se A.
C (numera nästan bl. i historisk framställning): KNEKTE-BESVÄR. (†) skyldighet(en) att uppställa l. underhålla knekt; med knekthållet förbunden olägenhet l. svårighet l. tunga. HSH 35: 250 (1670). LMil. 3: 99 (1692). —
-BONDE, -BOSTÄLLE, se A. —
-DEGEN, se E. —
-FANA, sbst.1, se A. —
-FANA, sbst.2 (†) fana (se d. o. 1) tillhörande en avdelning knektar. Knechtefahnorne eröffrades somblige widh Wardbergh och somblige widh Swarteråå. Girs E14 76 (c. 1630). Widekindi KrijgH 103 (1671). Jfr A. —
-FRIHET, -FÄNNIKA, sbst.1, se A. —
-FÄNNIKA, sbst.2 (knekte- 1555—1890. knekts- 1563) (†) fana tillhörande en avdelning knektar. Thu skalt lathe skredderne i Stocholm än nu göre oss tijo eller tolff knechte fänicker. G1R 25: 376 (1555). Spak Fan. 5 (1890; i fråga om förh. 1558). Jfr A. —
-GÄRD(EN). (†) gärd (se GÄRD, sbst.1 2) avsedd för underhåll av utskrivna knektar. Teitt Klag. 312 (1556). —
-GÄSTNING, se A. —
-HAMN. (†) förhållande(t) att se ut som en knekt; jfr HAMN, sbst.1 3. Och skole i lathe skäre hårett af dem (dvs. de nyutskrivna knektarna) enär (dvs. när) the klädhe bekomme, att the knechte hampn hafwe måge. SUFinlH 1: 123 (1601). —
-HARNESK, -HEMKALL, -HEMMAN, se A. —
-HOP, se A. —
-HUSTRU, -HÅLL, se A. —
-HÅLLARE, se A. —
-HÅLLNING. (†) knekthåll (se d. o. 1). G1R 27: 234 (1557). 2VittAH 17: 107 (1839, 1846; i fråga om förh. 1624). —
-HÖVITSMAN, -INDELNING, -KOL, -KONTRAKT, se A. —
-LEGA, -LEGOMEDEL, -LEJANDE, -LIV, se A. —
-LOKA, f. [jfr sv. dial. loka, belägenhet, tjänst ur vilken man icke lätt kan frigöra sig] (†) knekttjänst. RP 9: 277 (1642). —
-LÖN, -NÄMND, se A. —
-PÄNNINGAR, -ROTE, -ROTERING, -RULLA, se A. —
-SKOTT. [sannol. till SKOTT, sammanskott, skatt] (†) (förhållandet att träffas av) skyldighet(en) att anskaffa knekt; jfr -VARV. Effter som hon knechte schottedh så långh tjdh föruth opå sigh tagit hafuer. ÅngermDomb. 10/12 1646, fol. 21. Åtskillige personer (från Västerbotten hava) .. ingådt Contract med någon Bonde att gå wid Kneckteskottet Soldat för hans hemman. Stiernman Com. 5: 461 (1694). —
-SKRIVNING, se A. —
-SOCKEN. (knekte- 1681—1726. knekts- 1655) (†) socken som (mot befrielse från utskrivningar) påtagit sig (ständigt) knekthåll. RP 16: 80 (1655). Broman Glys. 1: 8 (1726). —
-STUGA, -STÅND, -STÄDSEL, se A. —
-TJÄNST, -TORP, se A. —
-TUNNA, -TYG, -UTSKRIVNING, se A. —
-VARV. (†) förhållande(t) att den inom ett visst antal sinsemellan numrerade rotar i tur o. ordning gående skyldigheten att anskaffa knekt träffar en viss rote (ett visst hemman); jfr -SKOTT. LMil. 2: 73 (1687). —
-VED, -VÄRJA, -ÄNKA, -ÖVERSTE, se A.
D (†): KNEKTES-DEGEN, se E.
E (†): KNEKTS-DEGEN. (knekte- 1560. knektes- 1539. knekts- 1546—1793) (†) knektvärja. TullbSthm 1539, s. 7 a. Därs. 9/8 1560. 2VittAH 3: 229 (1788, 1793; efter handl. fr. 1573). —
-FÄNNIKA, se C. —
-HARNESK, se A. —
-SOCKEN, se C. —
-TYG, se A.
Spoiler title
Spoiler content