SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1936  
KNEKTA knek3ta2, v. -ade. vbalsbst. -AN (†, LPetri ChrPina L 6 b (1572; i bet. I 2)), -ANDE; jfr KNEKTERI.
Ordformer
(knecht- 15411732. kne(c)kt- 1561 osv. knickt- c. 17121722)
Etymologi
[sv. dial. knekta, knikta; liksom d. knægte efter t. knechten; till KNEKT]
I. motsv. KNEKT 1.
1) (†) tjäna (ngn); slava under (ngn); träla. Them (som fara fram med våld) sägher S. Petrus här Christi tienst vp, at the icke honom, vthan then mordiska dieffuulen tiena och knechta. PErici Musæus 5: 33 a (1582). Mädhan man skal sända och låtha knechta andra, kan man siälffuer göra sigh gott gagn, och mykit vthrätta. Balck Es. 136 (1603). Schultze Ordb. 2358 (c. 1755).
2) (†) uppträda ödmjukt o. krypande (som en tjänare); ödmjuka sig l. krypa (för ngn); ödmjukt bedja l. tigga (ngn om ngt). Monge skulle knechta för tigh. Job 11: 19 (Bib. 1541; Bib. 1917: många skola söka din ynnest). Jag skall sökia alla Medell .. at skaffua dig dit Vppehelles medell på hwariehanda sätt I dine egne händer, så at du Ingen behöff:r at knechta derom. AOxenstierna Bref 4: 192 (1645). Kolmodin QvSp. 1: 607 (1732). Deleen (1829).
3) [nytt lån från t.] (mindre br.) eg.: göra (ngn) till (sin) tjänare; beröva (ngn) frihet l. självständighet; kuva; undertrycka; hålla (ngn) i slaveri, tyrannisera. Strindberg GVasa 22 (1899). Den som icke vågar härska, han skall knektas! Dens. HMin. 1: 281 (1905). I detta analfabeternas, hungertyfusens och den knektade underklassens rike (dvs. Ryssland). UNT 1924, nr 8722, s. 2.
II. (†) motsv. KNEKT 2: tjänstgöra ss. knekt. Effter the (dvs. de ss. knektar utskrivna finnarna) så hårt anhöllo att slippa knechte, äre the benådde att reesa till Nye Sverige i Indien. RP 8: 165 (1640).
Spoiler title
Spoiler content