SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1936  
KOKILL kokil4 l. kå-, äv. kω-, r. l. m. l. f.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(kokill 1854 osv. coquille (coqville, koqvill(e)) 1772—1923 (i bet. 2))
Etymologi
[jfr t. kokille, f. (i bet. 1); av fr. coquille, f., snäckskal, vardera hälften av tvådelad gjutform för metall, parerplåt, av lat. conchylium (se KONKYLIE)]
1) metall. av metall tillvärkad form vari smält metall gjutes för framställande av för vidare bearbetning lämpliga styckedimensioner l. färdiga gjutpjäser med härdad yta; jfr MÅTT. Rinman Jernförädl. 203 (1772). Den hammargara kopparen gjutes i lerbestrukna koqviller eller tackjernsformar till tjocka gösar eller tackor. Eneberg Karmarsch 2: 52 (1859). I coquille gjutna jernhjul. TByggn. 1859, s. 143. Odelstierna JärnM 506 (1913). — jfr GÖT-, RÄLS-KOKILL m. fl.
2) (i fackspr.) på värja, sabel o. d.: parerplåt. Hellsten Sabelf. 17 (1923).
Ssgr (till 1; metall.): KOKILL-BÄDD. bäddformigt anordnade öppna kokiller vari det ur masugnen kommande tackjärnet tappas o. får stelna till tackor; jfr GALT-SÄNG. JernkA 1879, s. 498. —
-GJUTEN, p. adj. TT 1878, s. 205. Kokillgjutet stål. Därs. 1899, Byggn. s. 134. Svenskt tackjärn levereras i allmänhet i kokillgjutna tackor om cirka 20 à 25 kg. HandInd. 453 (1926). —
-GJUTGODS~02 l. ~20. Auerbach (1909). 2NF 33: 974 (1922). —
-GJUTNING. UB 4: 132 (1873). —
-GODS. = -GJUTGODS. HufvudkatalSonesson 1920, 3: 144. —
-HÄRDAD, p. adj. En kokillhärdad gjutjernspanna. JernkA 1862, 1: 93. Pansarprojektiler af .. kokillhärdadt tackjern. TSjöv. 1891, s. 385. SvD(A) 1923, nr 228, s. 4. —
-HÄRDNING. NF 7: 285 (1883). LB 4: 23 (1903).
Spoiler title
Spoiler content