SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1936  
KOKÄRLA 3k~æ2rla, förr äv. KOKÄLLA l. KOKERÄLLA l. KOKERÄRLA, f. l. r.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(kokella c. 1730. kokerella (ku-) c. 1730 (: Kukerellan, sg. best.)1756. kokerärla 1749. kokärla 17491906)
Etymologi
[sv. dial. kokärla, kokälla, kokhälla, kukkerälla; förra ssgsleden av KOKA, sbst.3, l. KOCKEL, sbst.1; senare ssgsleden ÄRLA resp. en ombildning av ÄRLA. Benämningen har föranledts av fågelns benägenhet att uppehålla sig på nyplöjda, kokiga åkrar. — Jfr KOK-VITTA, KOKVITTRA]
(i vissa trakter) sädesärla. Broman Glys. 3: 293 (c. 1730; fr. Hälsingl.). Nilsson Fauna II. 1: 253 (1835). Ericson Fågelkås. 1: 49 (1906).
Spoiler title