SAOL SO SAOB Alla tre läs på saob.se SAOB Svenska Akademiens ordbok publicerad: 1936 KOLLEGANT, m.; best. -en; pl. -er. Ordformer (i regel skrivet coll-. koll- 1853) Etymologi [jfr mlat. collegans (gen. -antis), kollega, kamrat, till collegare, förena (se KOLLEGA)] (†) 1) ämbetsbroder, kollega. Then första Borgmästaren medh sine Colleganter förestå Justitien och Rättegångz wäsendet. SthmStadsord. 1: 27 (1635). Stiernman Com. 3: 1053 (1672). 2) = KOLLEGIANT 2. ConsAcAboP 3: 254 (1667). Jag får nu ej släppa min tienst publice, ej mina Colleganter. Linné Bref I. 2: 97 (1747). Claëson 2: 297 (1853). SAOB Alfabetisk lista kollationerande kollationering kollats kollatsie kollega subst. kollegant subst. kollegat subst. kollegial adj. kollegialt kollegiant subst. kollegiat subst. Till alla ordböcker Spoiler title Spoiler content
