SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1936  
KOLLEGAT kol1ega4t, n. (VDAkt. 1659, nr 275, osv.) ((†) r. l. m. VDAkt. 1675, nr 64, HärnösDP 1695, s. 483); best. -et (ss. r. l. m. -en); pl. = l. -er. Anm. I ä. tid förekommer ordet ngn gg i lat. form collegatum. ConsEcclAboP 57 (1657).
Ordformer
(förr alltid skrivet coll-)
Etymologi
[till KOLLEGA; efter mönstret av LEKTORAT, REKTORAT vid sidan av LEKTOR, REKTOR]
(förr) kollegabefattning, kollegatjänst; tidigare äv. om apologistbefattning. ConsEcclAboP 57 (1657). Apologist tiensten, som till lönen är det swagaste af Collegaterne här ved Scholan. VDAkt. 1706, nr 320. BtRiksdP 1901, 8Hufvudtit. s. 64.
Spoiler title
Spoiler content