[av t. koller-, till kollern, kullra, rulla (urspr. kanske samma ord som KOLLRA, v.2)]
ss. första led i ssgr.
Ssgr (tekn.): KOLLER-GÅNG; pl. -ar. [efter t. kollergang] krossmaskin bestående av ett horisontalt, tallriksformigt underlag o. två på horisontala axlar lagrade, breda o. tunga hjul (löpare) av järn l. sten som, samtidigt roterande o. rullande, krossa o. söndermala det på ”tallriken” befintliga godset, rullkvarn. JernkA 1890, s. 117.HantvB I. 1: 36(1934). —
