publicerad: 1936
KOLLER kol4er, sbst.3, n.; best. kollret; pl. =.
(i fackspr.) seldon vars båda sidodelar äro fast förenade med varandra både upptill o. nedtill (”helkoller”) l. blott upptill (”halvkoller”). TIdr. 1882, s. 165. 2NF 25: 16 (1916). — jfr BAST-, HALV-, HEL-KOLLER.
Spoiler title
Spoiler content