SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1936  
KOLLOID kol1oi4d (trestavigt) l. -åi4d l. -ωi4d, adj.; adv. (föga br.) -IDT -it4 (Svedberg ArbDek. 115 (1915)).
Etymologi
[jfr t. kolloid, eng. colloid, fr. colloïde; bildat av gr. κόλλα o. εἶδος (se KOLLODIUM)]
kem. om ämne l. form varunder det uppträder l. lösning vari det ingår o. d.: som icke kristalliserar o. på grund av sina jämförelsevis stora molekylkomplex l. partiklar saknar förmåga att genomtränga organiska (semipermeabla) hinnor; motsatt: kristalloid. Widman OrgKemi 139 (1895). S. k. kolloida ämnen (slem, pektinämne, ägghvita, vax, kautschuk). 2NF 20: 757 (1914). Starck Kemi 17 (1931).
Spoiler title
Spoiler content