SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1936  
KOLLOIDAL kol1oida4l (fyrstavigt) l. -åi- l. -ωi-, äv. kolå1- l. kolω1-, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. kolloidal, eng. colloidal; till KOLLOID, sbst.]
kem. = KOLLOID, adj. TT 1897, Allm. s. 260. Med kolloidal lösning (pseudolösning) förstås en sådan, i vilken substansen befinner sig i ytterst fint tillstånd suspenderad i en vätska. Frosterus Min. 63 (1917). Kolloidalt silver. Starck Kemi 135 (1931).
Spoiler title
Spoiler content