SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1936  
KOLORISM kol1oris4m l. 1- l. 1-, l. -år- l. -ωr-, r.; best. -en.
Etymologi
[jfr t. kolorismus. — Jfr KOLORIST, KOLORISTISK]
konst. benämning på den riktning inom måleriet som lägger an på kraftfull färggivning (stundom på bekostnad av teckningens pregnans). Estlander KonstH 148 (1867). Kjellin Troili 2: 8 (1917; i fråga om det franska måleriet under förra delen av 1800-talet).
Spoiler title
Spoiler content