publicerad: 1936
KOLUMN kolum4n l. kå- l. kω-, äv. (vard.) -um4 (colu´mn Weste; kolúmmn (uttalas i allm. kolúmm) Dalin), r. l. m. ((†) f. SvBrIt. 1: 50 (c. 1700)); best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. skrivet co-. kol- (col-) 1556 osv. koll- (coll-) 1712—c. 1770. -omne 1706—1723 (: Colomner, pl.). -one 1682. -um 1704 (: colum-wis)—1708. -ummen 1710—1711. -umn 1556 (: columner, pl.) osv. -umne 1719. -umnie 1709 (: columnien, sg. best.))
1) (†) kolonn (se d. o. 1). G1R 26: 528 (1556). Templet (i Gamla Uppsala) war bygt på 8 columner. Rudbeck Bref 152 (1677). Altaret (är) af sten, och disken rund på snickrade columner. Wettersten Forssa 147 (c. 1750). Ett kabinettskåp ”med tre columner”. Fatab. 1910, s. 108 (c. 1765). Norrmann Eschenbg 2: 201 (1818). Cannelin (1921).
2) i oeg. l. överförd anv. av 1.
a) (†) om vätskemassa o. d.; särsk. om pelare av kvicksilver l. vätska l. rök o. d.; jfr KOLONN 1 c. Watnet .. har lika tryckning och tyngd med sin columne ifrån superficie til bottnen. Swedenborg RebNat. 1: 15 (1719). König Mec. 34 (1752). Weste (1807). — jfr KVICKSILVER-, LUFT-, VATTEN-KOLUMN.
b) (i sht i fackspr.) av raka linjer begränsad, vertikalt gående, smal del av ett blad l. en boksida o. d., (smal) spalt; numera i sht om dylik spalt i räkenskapsböcker l. på tabeller o. d., avsedd för siffror l. anteckningar; äv. om yta l. fält som bildas av i (jämförelsevis) korta, jämna rader under varandra uppställda ord l. siffror l. tecken. Schück VittA 3: 237 (i handl. fr. 1669). Sedan alt är uträknadt, upföres det i columner. LandtmFörordn. 69 (1697). En så kallad motbok inrättad til debet och credit, med columner til daler och ören, (må) lemnas til Bergsmannen. Bergv. 2: 61 (1738). Skriftraderna (på papyrusrullarna) löpte parallellt med längdkanterna men voro för bekvämlighetens skull uppdelade i spalter eller kolumner om 34—38 bokstäfver. 2UB 10: 158 (1906). När alla kolumnerna voro nersummerade. Larsson i By LantlH 144 (1925). Östergren (1930). — jfr ANMÄRKNINGS-, ANTECKNINGS-, BLY-, DATUM-, DEBET-, DECIMAL-, KRONO-, NAMN-, PÄNNING-, SIFFER-, ÖRES-KOLUMN m. fl.
c) boktr. sats till en sida i en bok; äv. om mot dylik sats svarande sida; satsyta. ConsAcAboP 3: 65 (1665). Columner kalla Sättarne de satta sidorna i hvart och ett Format. Täubel Boktr. 2: 24 (1823). Elge BoktrK 36 (1915). Sedan sidan, ”kolumnen”, är satt, ombindes den med ett kolumnsnöre. Ambrosiani NordMBokhandtv. 6 (1916). Frändberg 50 (1935).
3) (†) = KOLONN 2 a. KKD 8: 229 (1706). CPiper (1709) i HH XXI. 1: 1. En stor Armée marcherar gemenligen uti 3. Columner, Provisionen, Artilleriet och Bagaget midt uti. Richardson Krigsv. 1: 82 (1738). Dahlberg Lefn. 95 (c. 1755; uppl. 1911).
Ssgr: A: (2 b) KOLUMN-BOKFÖRING~020. handel. 2NF 3: 952 (1905). Kolumnbokföring, bokföringsposters uppdelning i kolumner. 3NF (1929). —
(2 c) -MÅTT. boktr. mått som uppsatt sida måste hålla för att bli till storleken överensstämmande med övriga sidor; i sht förr äv. konkret, om måttstock o. d. för kontroll av dylikt mått. Täubel Boktr. 1: 91 (1823). Nordin Boktr. 107 (1881). Ambrosiani NordMBokhandtv. 6 (1916). —
-RUBRIK.
(2 c) -SIFFRA. boktr. siffra angivande sida i bok, paginasiffra. Täubel Boktr. 2: 24 (1823). Elge BoktrK 36 (1915). —
(2 c) -SNÖRE. [jfr d. klummesnor] boktr. snöre som bindes om uppsatt sats till sida. Täubel Boktr. 1: 137 (1823). Ambrosiani NordMBokhandtv. 6 (1916). —
(2 c) -TITEL. [jfr t. kolumnentitel] boktr. överskrift på en trycksida, angivande en boks l. uppsats titel l. enskild trycksidas innehåll o. d.; särsk. i uttr. levande kolumntitel; äv. i uttr. död kolumntitel, om kolumn- l. paginasiffra. Täubel Boktr. 2: 24 (1823). NoK 20: 56 (1923). —
-VIS, adv. (kolumn- 1704 osv. kolumne- 1668—1740)
3) (†) till 3. KKD 2: 21 (1704). Hela vår armée drog sig columnvis fram åth fältet. HH 24: 130 (1709). Nordberg C12 1: 920 (1740).
-VIS, se A.
Spoiler title
Spoiler content