SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1937  
KOMMISSION kom1iʃω4n, r. l. f. ((†) m. Rudbeck Bref 293 (1685), Deleen (1829)); best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. skrivet comm-. -mis(s)ion (-szion) 1540 osv. -mition 1677)
Etymologi
[jfr t. kommission, eng. commission, fr. commission; av lat. commissio (gen. -ōnis), vbalsbst. till committere (se KOMMITTERA). — Jfr KOMMISSARIE, KOMMITTÉ]
1) (†) fullmakt, bemyndigande. RA I. 1: 269 (1540). (Han) blef förskickedh .. till Lybeck, att han ther vpå medhaffuande Com[m]ission skulle till sig handle någre Godz på för[nemde] Wychmans Credit. SthmTb. 1576, s. 51 a. LReg. 212 (1635). Personer, som Församlingen, å sina vägnar därtil (dvs. till att kalla och förordna lärare) gifvit commission och fullmakt. Rydén Pontoppidan 111 (1766). — särsk. om (skriftligt) tillstånd att driva kaperi; kaparbrev. Stiernman Com. 2: 721 (1653). Möller (1790).
2) († utom i b) anförtrott värv (i sht av tillfällig art); uppdrag; ofta i uttr. hava, få (ngt) i kommission, giva (ngn ngt) i kommission. Der H. K. M. så behagade, kunde jagh få commission till att förkunda Staterna om H. K. M. konungslige kröning. OxBr. 10: 221 (1617). Öfverste-Lieutenant Krusbiörn .. berättade mig, huru som han hadde i commission at inhämta någras meningar. 2RARP I. 1: 26 (1719). Faxe sade sig hafva haft commission från Follin att undanbedja honom doctorsvärdighet. HH XXV. 2: 51 (1809). Liljecrona RiksdKul. 25 (1840). Dalin (1871). — särsk.
a) ämbete, tjänst; särsk.: tjänst som ngn sköter på förordnande. Brask Pufendorf Hist. 400 (1680). Biurman Brefst. 117 (1729). Weste FörslSAOB (1823).
b) (fullt br.) om uppdrag (särsk. värkställande av inköp o. d.) varigm man utnyttjar de möjligheter att få ngt uträttat på en annan plats vilka erbjuda sig därigm att en annan person begiver sig dit l. befinner sig där. Iagh beder mina kiäresta Syster behagade förlåta migh att iagh henne, mädh så många Commissioner importunerar. SvBrIt. 2: 16 (1690). Vidare skulle hon (i Paris) för dessa tanters .. räkning uträtta åtskilliga kommissioner av mycket skiftande natur. Bergman JoH 11 (1926).
3) († utom i ssgn KOMMISSIONS-SEKRETERARE) om resa som en l. flera personer företaga för utförande av ett uppdrag; ofta: beskickning (se d. o. 3 a); äv.: sammanfattning(en) av de personer som en stat utsändt till en annan stat i ett (tillfälligt l. stadigvarande) uppdrag, beskickning (se d. o. 3 d α). RARP 2: 95 (1634). Hvadan medlen schole tagas att uthsenda och underhålla ambassader, commissioner och andre uthom landz nödvendige betiente. Därs. 9: 315 (1664). Kom Grefwe Wittenberg til Hans Kongl. Maij:tt efter han hade utj een angelägen commission tilbracht merendels hela wintren. Spegel Dagb. 117 (1680). Swedenborg RebNat. 1: 313 (1724).
4) i sht handel. o. jur. uppdrag l. åtagande att mot viss (avtalad) ersättning (provision) förmedla ett avtal l. att göra försäljningar l. inköp för en annans räkning; förhållande(t) att för försäljning mottaga ngt av ngn på det villkor att man icke ikläder sig betalningsskyldighet för annan del av det mottagna än den man lyckas försälja; i juridiskt fackspr. numera bl. i fråga om inköp l. försäljningar av varor, värdepapper l. annan lösegendom o. med särskild tanke på att den som åtagit sig inköpen l. försäljningarna värkställer transaktionerna i eget namn. Köpa, sälja (ngt) i kommission. Risingh KiöpH 30 (1669). Brädevräkaren må förbjudas all handel med bräder, antingen det kan ske för egen räkning eller i commission för andra. Bergv. 2: 83 (1739). Lag om kommission, handelsagentur och handelsresande. SFS 1914, s. 139. — särsk. övergående i bet.: kommissionsarvode, provision. Forssell i 3SAH 3: 479 (1888). (Egendomsagenten) telegraferade: ”Forsbo säljes till taxeringsvärdet, plus min kommission”. Blomberg Överg. 154 (1915).
5) samling personer som förordnats att tillsammans bilda ett (vid sidan av ett ordinarie ämbetsvärk o. d. arbetande) organ för handhavande av en särskild uppgift; kommitté, nämnd; numera företrädesvis om dylikt organ för en mera omfattande o. långvarig (permanent) uppgift; förr äv. om tillfälligt anordnad domstol: kommissorialrätt. Nedsätta l. tillsätta (förr äv. sätta) en kommission. Wägner SkånKomm. Bil. 1 (i handl. fr. 1669). En Commission är sät öfver Collegij Antiqvitatis medel, hwar ok huru de äro anlagda. Rudbeck Bref 271 (1685). Den Kongl. Commissionen öfver Sweriges Rikes Landz och Stadzlags revision och sammanfattande. FörarbSvLag 1: 1 (1686). Ridderskapet ock Adelen .. villia utnämna en Commission öfver Rutenschiöld. 2RARP I. 2: 131 (1720). För inköp af utländska böcker (till biblioteket) skall en Commission nedsättas. StatutUniv. 110 (1865). SvD(A) 1934, nr 68, s. 4. — jfr ANTIKVITETS-, BETYGS-, BIBEL-, BIBLIOTEKS-, EKONOMI-, FOLKHUSHÅLLNINGS-, FÖRSVARS-, GRANSKNINGS-, GRÄNS-, HANDELS-, INDELNINGS-, KAMMAR-, KRIGS-, LAG-, LAPP-, LIKVIDATIONS-, MANTALS-, MÄTNINGS-, PRÖVNINGS-, REDUKTIONS-, RENBETES-, SKOL-, SUNDHETS-, TABELL-, TAXERINGS-, UPPFOSTRINGS-KOMMISSION m. fl.
6) (†) sammankomst (av en nämnd) för undersökning l. granskning av ngt; förrättning avseende undersökning l. granskning (o. dom). Den Commissionen, som .. angående .. stora Siötullens inrättande i Elfzborgs och Bohus Lähner hållen är. Stiernman Com. 4: 252 (1680). Mönstringar, utskrifningar och Commissioner, som på Kongl. Maj:ts vägnar hållas på landet. PH 2: 1146 (1734). Humbla Landcr. Föret. 2 (1740). — jfr GRÄNS-, LANDS-KOMMISSION.
Ssgr (i allm. till 4; i sht handel.): KOMMISSIONS-AFFÄR. äv. konkret. Heinrich (1814). AdrKalSthm 1921, s. 263.
-ARTIKEL. kommissionsvara. HistExtract. 8: 2 (1790).
-ARVODE~020. SC 2: 46 (1821).
-AVTAL~02, äv. ~20. i sht jur. NF 6: 684 (1882).
-BOKHANDEL~020. NF 2: 803 (1877).
-BOKHANDLARE~0200. —
-BYRÅ. anstalt för utförande av olika uppdrag mot visst arvode (provision); särsk. om anstalt för platsförmedling, förmedling av fastighetsaffärer o. d. Andersson (1845).
(jfr 6) -FÖRRÄTTNING. (†) förrättning avseende undersökning l. granskning av ngt. LMil. 4: 1147 (1698). 2RARP 5: 140 (1727).
-FÖRSÄLJNING. Palmblad Norige 233 (1846).
-HANDEL. handelsvärksamhet bestående i försäljning av varor i kommission; stundom (i vissa trakter) oeg., om handel med begagnade varor. Schmedeman Just. 1327 (1692). SvUppslB 15: 813 (1933).
-HANDLANDE l. -HANDLARE. jfr -HANDEL. PH 4: 2889 (1749).
-KONTOR. kommissionsbyrå. DA 1808, nr 2, Bih. s. 4. —
-LAGER, n. lager av varor som ngn åtagit sig att försälja i kommission. NVexjöBl. 1847, nr 42, s. 4.
(5) -LANDTMÄTARE~0200. (förr) urspr. var särskild av de landtmätare som vid midten av 1700-talet anställdes (ss. medlemmar i olika mätningskommissioner) för utförande av särskilda arbetsuppgifter, för vilka den förutvarande landtmäteripersonalen var otillräcklig; sedermera titel för ordinarie landtmätare som icke uppnått befordran till andre l. förste landtmätare; 1909 utbytt mot: distriktslandtmätare. PH 6: 4162 (1756). SFS 1908, nr 127, s. 12. särsk. i uttr. vice kommissionslandtmätare, 1827 införd titel för extra ordinarie landtmätare; 1909 utbytt mot: extra landtmätare. SFS 1827, s. 1215. Därs. 1908, nr 127, s. 12.
(5) -LEDAMOT~002, äv. ~200. Botin Hemm. 2: 176 (1756).
(3) -SEKRETERARE. (i fråga om ä. förh.) sekreterare vid beskickning; legationssekreterare. ArvskifteSthm 1678, s. 1100 b, Tillägg. Carl Reinhold Berch, Kommissions-Sekreterare i Paris; till slut Kansli-Råd. Rosenhane PVetA 1805, s. 247. 2NF 22: 562 (1915).
(5) -SKALA, r. l. f. (förr) av ”kommissionslandtmätare” (i mätningskommissioner) använd skala (i allm. trol. = 1000 alnar på 1 tum). PH 8: 357 (1766). Alreik Landtm. 60 (1843).
-VARA, r. l. f. i sht i pl.; jfr -ARTIKEL. DA 1808, nr 4, Bih. s. 4. —
-VIS, adv. i kommission. Stiernman Com. 4: 9 (1673). Kommissionsvis kan säljas endast lösegendom. Hernberg Rättsh. 259 (1922).
-VÄXEL. bankv., handel. växel som trassenten drager för en annans räkning. BoupptSthm 1683, s. 599 b. Hernberg Rättsh. 390 (1922).
Spoiler title
Spoiler content