SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1937  
KONCESSIV kon1säsi4v l. -se-, l. 40~1 l. 30~2, adj. o. sbst. r.; ss. sbst. best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. konzessiv, eng. concessive, av lat. concessivus, till concessio (se KONCESSION)]
språkv.
I. adj.; om konjunktion l. bisats: som angiver ett medgivande l. ett otillräckligt hinder l. (vid nekande huvudsats) en otillräcklig orsak. Sylvander Sats. 73 (1856). Beckman SvSpr. 176 (1904).
II. (mindre br.) sbst.: koncessiv konjunktion. Svedbom SvSpr. 118 (1828). Meijerberg SvSpr. 101 (1856).
Ssgr (till I; språkv.): KONCESSIV-BISATS~02, äv. ~20. Schiller SvSpr. 27 (1859). —
-SATS. = -BISATS.
Spoiler title
Spoiler content