KONFEDERATION kon1federatʃω4n l. 01—, l. -aʃ-, r. l. f.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er; förr äv. KONFEDERATIE, f.; förr äv. KONFEDERATS, f. (G1R 4: 377(1527), Därs. 8: 90(1532)) l. n. (G1R 9: 48(1534)); pl. (ss. n.) = (SvTr. 4: 150(1534)).
[y. fsv. konfederation; jfr t. konföderation, eng. confederation, fr. confédération, av senlat. confoederatio (gen. -ōnis), vbalsbst. till lat. confoederare (se KONFEDERERA)]
förbund, förening; särsk. hist. om förbund l. förening av suveräna stater; förr äv. abstraktare: överenskommelse, förbindelse. Then venskap och confederatz som riken emellom giortt är. G1R 4: 381(1527). År 1452 förenade sig .. alla samteliga Tyska byggmästare till en stor confederation, under namn af de Frie Murares Broderskap. Hammarsköld KonstH 163(1817). Forssell Stud. 1: 181(1870, 1875). SvUppslB(1933). — särsk. hist. om förbund som under 1600- o. 1700-talen i politiskt syfte ingingos av medlemmar av den polska adeln (o. som ofta invärkade avgörande på statsärendena). Hermelin BrBarck 48(1703). GT 1788, nr 17, s. 1.Hjärne K12 129(1902).
