SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1937  
KONGREGATIONALISM koŋ1gregat1ʃωnalis4m, äv. kon1-, l. -aʃ1-, l. 010104 r.; best. -en.
Etymologi
[av eng. congregationalism, avledn. av congregational, församlings-, avledn. av congregation, församling (se KONGREGATION)]
kyrkohist. = INDEPENDENTISM. 2NF 17: 1244 (1912). SvUppslB (1933). Anm. I bet. ”independent” (se d. o. II a) förekommer kongregationalist [av eng. congregationalist]. ConvLex. 2: 187 (1822). SvLittFT 1834, sp. 640. SvUppslB 15: 877 (1933).
Spoiler title
Spoiler content