SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1937  
KONKREMENT koŋ1kremän4t, äv. kon1-, n.; best. -et; pl. = l. -er.
Ordformer
(förr äv. skrivet concre-)
Etymologi
[jfr t. konkrement, eng. concrement; av lat. concrementum, sammanväxning, till concrescere (se KONKRET)]
med. stenbildning l. fast fällning (gallsten, njursten, urinsten m. m.) i kroppsvävnad l. kroppsvätska. Berzelius PVetA 1810, s. 76. Almkvist Könssj. 91 (1924). — jfr KALK-, URIN-KONKREMENT.
Spoiler title
Spoiler content