SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1937  
KONSOL konså4l l. koŋ-, äv. KONSOLL -sol4 (kångså´ll ell. kånnså´ll Dalin), r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. skrivet con-. -sol 1821 osv. -sole 1752—1851. -soll 1871—1923. -solle 1798)
Etymologi
[jfr t. konsole; av fr. console]
1) byggn. o. konst. från mur, vägg l. pelare framskjutande, jämförelsevis smalt parti avsett att bilda underlag för l. att uppbära annan byggnadsdel, ss. pelare, balkong, gesims o. d.; jfr KRAG-STEN. NTessin d. y. (c. 1700) hos Josephson Tessin 2: 24. Stål Byggn. 2: 51 (1834). Taklisten .. utgöres af konsoler med lejonhufvuden och volutor. Böttiger Drottnh. 18 (1889). Munthe IslamK 106 (1929). — jfr BJÄLK-KONSOL. — särsk. i utvidgad anv.
a) om liknande, ss. uppbärande stöd avsett parti på möbel, maskin, redskap o. d. Handtv. 100 (1874). Gardinstänger av trä med konsoler o. ringar. NKKatal. 1916—17, s. 65. Matarmaskinens magnetfält är med hjälp av en konsoll fastskruvat vid lagret. NoK 14: 36 (1922).
b) artill. på baksidan av en kanon anbragt stöd som mottager o. uppbär kammarskruven, då denna utdrages ur läget. Palmstierna Artill. 149 (1872). UFlott. 3: Bih. 70 (1906).
2) mindre, om en konsol (i bet. 1) påminnande hylla, bord l. skåp anbragt l. fäst vid en vägg o. upptill försedd (försett) med en skiva för placerande av prydnadsföremål o. d.; konsolhylla, konsolbord, konsolskåp. Lenngren (SVS) 1: 185 (1778). Ett litet konsolur, med snidat foder och tillhörande konsol. RedNordM 1927, s. 31.
Ssgr (i allm. till 1): KONSOL-BALK. tekn. i brokonstruktion ingående balk som sträcker sig ut över stöden för att uppbära gångbana l. brobana. 2NF 13: 826 (1910). —
-BJÄLKE. tekn. = -BALK. TT 1901, V. s. 78. —
(jfr 2) -BORD. Liljecrona RiksdKul. 551 (1841). Den förgyllda spegeln med sitt konsolbord mellan tvenne fönster. Ahrenberg Männ. 5: 119 (1910). —
-BRO. tekn. brokonstruktion med konsolbalkar. 2NF 4: 199 (1905). —
(1 a) -FJÄDER. byggn. o. tekn. fjäder (se d. o. II 1) som på midten uppbäres av en konsol. TT 1879, s. 60. Nerén BilB 1: 266 (1928). —
-FRIS. byggn. o. konst. fris uppburen av konsoler. Schück Rom 2: 121 (1914). Cornell Gotik. 99 (1935). —
-GESIMS. byggn. o. konst. jfr -FRIS. Upmark Lübke 351 (1872). Fatab. 1933, s. 98. —
(jfr 2) -HYLLA, r. l. f. HemslöjdsutstSthm 1880, s. 31. —
-KOLONN. byggn. o. konst. liten halvkolonn vilande på en konsol. Hahr ArkitH 222 (1902). —
-KOLONNETT. byggn. o. konst. jfr -KOLONN. Rydbeck Kalkmåln. 43 (1904). —
-LAGER, n. tekn. axellager fastskruvat vid vägg l. pelare. GHT 1897, nr 117 B, s. 4. —
(1 b) -RING. artill. på kanon: ring vari bottenskruven vilar, då den är utdragen ur sitt läge. UFlott. 3: 85 (1906). —
(2) -SPEGEL. till konsolbord hörande väggspegel. GHT 1896, nr 212 A, s. 1. —
-STEN. byggn. kragsten. Laurin Konsth. 12 (1900). —
(2) -UR, n. finare (stånd)ur avsett att placeras på konsolhylla. MeddSlöjdF 1895, s. 32.
Spoiler title
Spoiler content