publicerad: 1937
KONSOLIDERA kon1solide4ra l. -så- l. -sω-, l. 010—, i Sveal. äv. -e3ra2 (kånnsolidèra Dalin), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr KONSOLIDATION (se avledn.).
Ordformer
(förr äv. skrivet con-)
Etymologi
[jfr t. konsolidieren, fr. consolider, ävensom eng. consolidate, av lat. consolidare, göra fast l. tät, av com (se KON-) o. solidus, fast (se SOLID)]
1) tekn. i eg. bem.: göra fast l. solid, förstärka. Biurman Brefst. 121 (1729). SD(L) 1902, nr 491, s. 1.
2) i bildl. anv.: göra solid(are), giva stadga åt (ngt), befästa, stadga, stärka, trygga, giva styrka o. fasthet åt (ngt), giva (ngt) en starkare l. tryggare ställning; äv. refl. RARP 9: 419 (1664). Konsolidera det nya riket. Forssell Stud. 1: 331 (1870, 1875). De livskraftiga (industri)-företagen ha .. kunnat .. konsolidera sin ställning. SvD(A) 1930, nr 287, s. 4. Affärslivet har .. konsoliderat sig. Därs. 1933, nr 232, s. 5. — särsk. i p. pf. i adjektivisk anv.: som fått stadga, som stärkt l. befäst sin ställning, tryggad. RP 14: 490 (1650). Seende sina inkomster ökas och sin kredit .. konsoliderad, fattar han sitt beslut att gifta sig. Sturzen-Becker 2: 208 (1841, 1861). Forssell i 3SAH 3: 267 (1888).
3) (i fackspr.) sammanföra l. sammanslå l. sammansmälta (till ett helt); förena; äv. refl.; förena sig, sammanslå sig. Topelius Dagb. 3: 232 (1837; refl.). Rikets consolidering .. till ett helt. Nordström Samh. 1: 56 (1839). SvD(A) 1929, nr 283, s. 22. — särsk.
a) (†) jur. i fråga om förenande av nyttjanderätt o. äganderätt (till ett jordområde o. d.) hos samma person. FörarbSvLag 8: 32 (1731). Gynther ConvHlex. (1845). Dalin (1871: Konsolidering).
b) handel. i uttr. konsoliderad balansräkning, gm sammanslagning av balansräkningarna på ett moderbolag o. dess samtliga dotterbolag erhållen gemensam balansräkning för ett koncernföretag. SvUppslB (1933).
4) kir. intr. o. i pass. med intr. bet., om brutet ben i människo- l. djurkropp: växa ihop. TLäk. 1833, s. 319. Löwegren Hippokr. 1: 176 (1909).
5) nat.-ekon. med avs. på offentlig skuld (särsk. stats- l. kommunalskuld): göra räntebärande efter fast plan (med l. utan amortering), vanl. gm uppläggande av obligationslån; fondera; förr äv. med avs. på fond: anvisa ss. säkerhet för räntebetalning o. avbetalning på statsskuld osv. Den consoliderade fonden. PT 1791, nr 45, s. 2. Consoliderad gäld. AdP 1800, s. 453. SvD(A) 1931, nr 303, s. 4.
Ssgr (särsk. till 2, 3, 5; i sht i fackspr.): KONSOLIDERINGS-PLAN, r. l. m. —
-POLITIK.
Avledn.: KONSOLIDATION, r. l. f. [jfr t. konsolidation, eng. o. fr. consolidation, av lat. consolidatio (gen. -ōnis)] handlingen att konsolidera l. förhållandet att vara konsoliderad, konsolidering.
1) (föga br.) till 2. Andersson (1845). Det .. till konsolidation komna statslifvet. Bolin Statsl. 1: 144 (1868). Auerbach (1911).
Spoiler title
Spoiler content