SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1937  
KONSTRUKTIV kon1strukti4v l. 40~1 l. 30~2, adj.; adv. -T.
Ordformer
(förr äv. skrivet constructiv (-tif))
Etymologi
[jfr t. konstruktiv, eng. constructive, ffr. constructif, mlat. constructivus, till p. pf.-stammen i lat. construere (se KONSTRUERA)]
adj. till KONSTRUERA o. KONSTRUKTION; särsk.
1) (i sht i fackspr.) motsv. KONSTRUERA 1, KONSTRUKTION 1: som har avseende på l. hör till l. är betingad av l. utgör konstruktion(en); särsk. byggn., motsatt: dekorativ. I konstruktivt hänseende. Rothstein Byggn. 488 (1859). I konstruktionen finnes .. en hop smärre konstruktiva fel. TT 1872, s. 250 (i fråga om ångmaskin). Den naturliga stenen .. uppträdde till att börja med .. endast som konstruktivt element (i arkitekturen). Därs. 1898, Byggn. s. 54. (Araberna) ha dekorativt ombildat och användt konstruktiva former. Hahr ArkitH 161 (1902). Ett korsvirkeshus består av en träställning, som utgör byggnadens stomme, .. och som bildar det konstruktiva i byggnaden. Werner Korsvirk. 2 (1924). (†) Den konstruktiva materialen (för fysisk kartritning). BL 23: 134 (1856).
2) motsv. KONSTRUERA 2, KONSTRUKTION 2: som har avseende på l. utmärkes av konstruktion(er), som innebär l. tillkommit gm l. härrör från konstruktion; som gör l. kan göra konstruktioner, följdriktigt kombinerande o. utvecklande (ofta utan erforderlig hänsyn till värkligheten o. erfarenheten); konstruerad. Leopold 4: 344 (c. 1820). Hans konstruktiva hufvud gjorde sig gällande i flera ekonomiskt förträffliga inrättningar. Bremer NVerld. 3: 475 (1854). Hvarje språklära .. utvecklar sitt material under ett allmänt konstruktivt schema. ÖfversFilolSällskLdFörh. 1881—88 30 (1890). Det myckna falska och konstruktiva i Brandes' framställning (av Tegnér). SD(L) 1900, nr 608, s. 5. Så länge undervisningen i främmande språk följde den gamla konstruktiva metoden, började man alltid med sådana (till sin byggnad regelrätta) typiska satser. PedT 1902, s. 237. Kreugers konstruktiva ideer. SvD(A) 1932, nr 93, s. 4. Denna .. starkt konstruktiva bevisföring bygger genomgående på våldsamma textändringar. SvTeolKv. 1932, s. 367. — särsk.
a) om politik, politiskt program o. d.: som är inriktad på (utformande av planer för) nyskapande l. nydanande, som söker bygga upp. Steffen Krig 2: 239 (1915). Under tidens nöd och vånda kommer till sist nödvändigheten att skapa och följa ett konstruktivt program. SvD(A) 1934, nr 309, s. 4.
b) (†) psykol. som sätter till moment som icke finnas i den omedelbara åskådningen, supplerande, syntetiserande. I likhet med Lotze tillerkänner (Wundt) själen en egendomlig konstruktiv verksamhet vid öfverförandet af lokaltecknen till åskådningen af föremålens rumsbestämdhet. NordT 1879, s. 319. Schéele Själsl. 266 (1895).
3) (i fråga om l. med anslutning till Kant l. vissa efterkantiska filosofer) filos. motsv. KONSTRUERA 4, KONSTRUKTION 4: konstruerande; äv.: som använder l. utgör resultat av filosofisk konstruktion; ss. adv.: gm filosofisk konstruktion. Biberg 1: 146 (c. 1820). (Det särskilda kan) constructift utgrundas och utledas (ur det allmänna). Atterbom PhilH 526 (1835).
Spoiler title