SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1937  
KONTINGENT kon1tiŋgän4t, stundom -tinjän4t (kånntinnjä´nnt Dalin), r. l. m. (Bergv. 2: 358 (1746) osv.) ((†) n. HC11H 2: 123 (1682), SvMerc. 2: 779 (1757)); best. -en (ss. n. -et); pl. -er.
Ordformer
(förr äv. skrivet con-)
Etymologi
[jfr t. kontingent, eng. contingent; av fr. contingent, av lat. contingens (gen. -entis), p. pr. av contingere, vidröra, beträffa, falla på ngns lott, av com (se KON-) o. tangere, beröra (jfr TANGENT)]
(i sht i fackspr.) andel i skatt l. pålaga o. d. som kommer på var enskild medlem av en samfällighet; (proportionerat) bidrag till gemensam kassa o. d.; förr stundom allmännare: bidrag, äv.: avgift; äv. i utvidgad o. bildl. anv. Contingentet som dhenne Stads Borgerskap .. hafwa til Riksens tienst och publique tarfwors vnderstödh at contribuera och vthgifwa. SthmStadsord. 2: 26 (1683). Om I endast gjören Profession af Orlofs-Sedlars bortprånglande, emot en liten Contingent af den som söker tjenst. Posten 1768, s. 28. Hwasser, Fahlcrantz och Palmblad komma .. med contingenter (dvs. bidrag till Svenska biet). Atterbom (1841) i 3SAH XXXVII. 2: 4. Jonsson .. betalade punktligt sina kontingenter till fackföreningen. SvD(A) 1933, nr 84, s. 11. — särsk.
a) (förr) kam. = GENANT, sbst. a. De Personer, hvilka, utom Städernes Borgerskap, äga frihet, at, emot skäligit contingent til Staden, idka den derutinnan dem tillagde handels-förmånen. PH 5: 3271 (1752). Herlitz Stadsförv. 1830 225 (1924).
b) i sht mil. manskapsstyrka som en del av en stat l. en medlem av ett förbund skall lämna till den gemensamma hären; del av truppförband, avdelad för visst ändamål; manskap (värnpliktiga) som periodvis inkallas till militär tjänstgöring. KKD 11: 90 (1705). TjReglArm. 1889, s. 357. En till flygtjänst uttagen kontingent värnpliktiga. 2NF 27: 1184 (1918). — jfr BEVÄRINGS-, REKRYT-, ÅRS-KONTINGENT m. fl. — särsk. i utvidgad o. bildl. anv.: grupp. En årlig kontingent af nya ord. NordT 1892, s. 234. Under sommaren 1903 besöktes Helsingborg af 72 kontingenter skolresedeltagare. TurÅ 1905, s. 410.
c) (i fackspr.) i lag bestämd summa som är den högsta en bank får utgiva i sedlar utöver metallkassan. SvUppslB (1933). Cassel TeorSocEkon. 395 (1934).
Ssgr: A: (b) KONTINGENT-BEFÄLHAVARE~00200 l. ~02100. (-ent- 18911907. -ents- 18891891) TjReglArm. 1889, s. 379. PT 1907, nr 288 A, s. 2.
(a) -BORGARE. (-ent- 1789 osv. -ents- 17701934) (förr) = GENANT-BORGARE. Rabbe PVetA 1770, s. 77. PH 14: 294 (1789). Skål-Vestgöthar, och sådane Contingent-Borgare, som idka Gårdfarihandel. SFS 1830, s. 697. SvRiksd. I. 8: 110 (1934).
(a) -HANDEL. (förr) av kontingentborgare idkad handel. SPF 1842, s. 129. Dalin (1852).
(a) -HANDLANDE, m. (förr) FinBiogrHb. 1174 (1899).
(a) -HANDLARE. (förr) Flintberg Lagf. 1: 229 (1796). Minnesskr 1734Lag 2: 537 (1934).
B (mindre br.): KONTINGENTS-BEFÄLHAVARE, -BORGARE, se A.
Avledn.: KONTINGENTERA, v., -ing. [av t. kontingentieren] (i sht i fackspr.) fastställa huru stor del var o. en vederbörande skall utgöra (av skatt l. pålaga o. d.) l. huru mycket (av en vara) som får tillvärkas vid viss fabrik o. d. inom riket l. införas från visst främmande land. EkonS 1: 337 (1893); jfr KONTINGENT c. Det kontingenterade kvantumet (brännvin vid bränneri). TT 1902, K. s. 59. Dagligen växa hindren för den internationella handeln genom tullar, kontingentering och valutarestriktioner. SvD(A) 1932, nr 53, s. 3. En mångfald nya varuslag (ha) kontingenterats. STSD(A) 1934, nr 5, s. 15.
Ssg: kontingenterings-politik. SvD(A) 1933, nr 173, s. 22.
Spoiler title
Spoiler content