SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1937  
KONTRA- ssgr (forts.; jfr anm. sp. 2261):
(2) KONTRA-FAKTUR. (†) avbild, bild, ”konterfej”. RP 3: 8 (1633). At Lucas hafwer och warit förfaren vthi Målarekonsten, och målat Christi, Mariæ, Petri, Pauli och the andre Lärjunganars Contrafactur, thet (osv.). Schroderus Os. 1: 32 (1635). BoupptSthm 1677, s. 91 b (1676).
(1) -FINT. (†) fäkt. jfr FINT, sbst. 1. Porath Pal. 1: H 2 a (1693). Möller (1745, 1755; under contre-appel).
(3) -FORDRAN. (numera föga br.) motfordran. BoupptRasbo 1787. BL 13: 57 (1847).
(2) -FUGA. (kontra- 18021904. kontre- 18571868) [jfr t. konterfuge, fr. contrefugue] (mindre br.) mus. dubbelfuga. Envallsson 60 (1802). Ekbohrn 1: 144 (1868; äv. i den postuma uppl. 1904).
(1) -FÄKTNING. (numera föga br.) fäkt. fäktning med motståndare (i motsats till fäktning på led utan motståndare); ”fri fäktning”; jfr FÄKTNING 2. Ling 3: 683 (1820). Balck Idr. 3: 373 (1888).
-GARD, se KONTER-GARD.
(1) -GRUNDTÅG. sjöt. tåg (kätting l. kabel o. d.) som vid kölhalning av ett fartyg går i motsatt riktning mot grundtåg; jfr GRUND-TÅG 1. Pihlström SkeppAflöpn. 1: 188 (1796). Hägg Segel 39 (1935).
Spoiler title
Spoiler content