[jfr t. kontrakt, adj., fr. contracte; av lat. contractus, p. pf. av contrahere (se KONTRAHERA); jfr KONTRAKT, sbst.]
som gm sjukdom (reumatism, gikt o. d.) l. muskelkontraktioner sammandragits (böjts, krökts) l. fått en onaturlig ställning; lam, förlamad, stel, styv; numera bl. med. i uttr. kontrakt plattfot, mekanisk plattfot som kroppen söker kompensera gm smärtsamma muskelkontraktioner. Och fruktar jag, .. att jag icke ändtligen helt contrakt blifver. Ekeblad Bref 1: 212(1652). Sulna och contracta händer. SvMerc. IV. 3: 269(1759). Den kontrakta plattfoten. LbKir. 3: 666(1922).
