SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1937  
KONVALESCENS kon1valeʃän4s l. 01—, l. -sän4s, r. l. f. l. m.; best. -en; pl. (föga br.) -er.
Ordformer
(förr äv. skrivet con-)
Etymologi
[jfr t. konvaleszenz, eng. o. fr. convalescence; av senlat. convalescentia, till convalescens (se KONVALESCENT)]
1) motsv. KONVALESCENT I: tillfrisknande, rekonvalescens; äv. konkretare: rekonvalescenstid; äv. bildl. 3SAH XXXVII. 2: 75 (1841). När krisen var öfver och konvalescensen vidtog. Lundegård Prom. 2: 150 (1893). Vår ekonomiska konvalescens. DN(A) 1933, nr 99, s. 5.
2) [jfr motsv. anv. i eng., ävensom lat. convalescere, vinna giltighet] (föga br.) jur. förhållande(t) att ”konvalescera” (se d. o. 2). Schrevelius CivR 1: 148 (1844). 2NF 33: 1138 (1922).
Ssg: (1) KONVALESCENS-TID.
Spoiler title
Spoiler content