publicerad: 1937
KORREKTION kor1äkʃω4n, äv. -ek-, r. l. f.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. skrivet co-)
Etymologi
[jfr t. korrektion, eng. o. fr. correction; av lat. correctio (gen. -ōnis), vbalsbst. till corrigere (se KORRIGERA)]
1) (numera föga br.; jfr dock d, e) motsv. KORRIGERA 1: rättande; justering; rättelse, förbättring; korrigering; äv. konkretare. Chesnecopherus Skäl L 3 a (1607). Åtskilliga correctioner .. i .. texten äro .. utbytta mot de vanliga läsarterne. SvLittFT 1833, sp. 831. Korrektion av en deformitet. Haglund HållnRörOrg. 2: 19 (1924). — särsk.
a) [jfr eng. under correction, ä. fr. sous correction] (†) i uttr. under korrektion, med risk att bli korrigerad. RARP 6: 50 (1657). (Jag) tycker .. min skylldighet wara att gifwa mina .. rådh till min nästas bästa, .. dock giärna under correction. Rudbeck Bref 335 (1688).
c) (†) boktr. motsv. KORRIGERA 1 d. Schück VittA 2: 162 (i handl. fr. 1674). Berzelius Brev 13: 228 (1834).
d) (i fackspr.) motsv. KORRIGERA 1 e; äv. konkretare. VetAH 1788, s. 168. Hellström NorrlJordbr. 253 (1917). — jfr BESTICKS-KORREKTION.
e) oftalm. motsv. KORRIGERA 1 f. LärovKomBet. 1884—85, III. 1: 196. Om korrektionen af astigmatism. UpsLäkF 1914—15, s. 303 (rubrik).
f) (tillf., †) motsv. KORRIGERA 1 h. (Professorn bör avsättas) när man seer att ingen Correction ähr till att wänta. BraheBrevväxl. 1: 77 (1661).
g) (†) i allmännare anv.: ändring; äv.: ändringsförslag; jfr KORRIGERA 1 i. At .. (Paulinus') correction uti många rum i psalm-boken blef .. approberad. Lundström LPGothus 3: 77 (i handl. fr. 1643). Phosph. 1813, s. 336.
2) (†; se dock nedan) motsv. KORRIGERA 4: tillrättavisning, upptuktelse, straff, bestraffning. SynodA 2: 46 (1586). Hon .. badh dett han måtte tagas j correction. ConsAcAboP 4: 88 (1672). (De borde) undergå then laga Correction, som (osv.). HSH 3: 228 (1743). Ambrosiani DokumPprsbr. 237 (i handl. fr. 1820). — särsk. [efter motsv. anv. i t. o. eng.] (numera knappast br.) fångv. dels om omhändertagande i förbättringssyfte av lösdrivare o. d., dels om bestraffning avsedd till förbättring av egentliga förbrytare. Weste FörslSAOB (1823). Arnell Lösdr. 2 (1825). SvUppslB (1933).
II. (†) motsv. KORREKT: korrekthet; precision; i sht i fråga om konstnärligt l. litterärt arbete. Lanærus Försök 48 (1788). At vissa förändringar i (Kellgrens dikt ”Mina löjen”) .. ökat correctionen i tankar, på naturlighetens och naivetetens bekostnad. LittT 1796, s. 431. Hammarsköld KonstH 247 (1817). Grubbe EstetOrdl. (c. 1845).
Ssgr: (I 2 slutet) KORREKTIONS-ANSTALT~02 l. ~20. [jfr t. korrektionsanstalt] (förr) fångv. jfr -HUS. BtRStP 1815, 3: 104. —
(I 2 slutet) -ARBETE ~020, äv. ~200. (förr) fångv. tvångsarbete vid korrektionshus. SPF 1829, s. 579. —
(I 1) -BANDAGE. med. avsett att bringa en skadad l. annorledes deformerad kroppsdel i rätt läge. Haglund HållnRörOrg. 2: 69 (1924). —
(I 1 d) -FORMEL. (i fackspr.) formel som anger det värde varmed ett annat värde i förekommande fall bör korrigeras. Carell o. Edelstam 15 (1916). —
(I 2 slutet) -HJON. (förr) fångv. person som var intagen på korrektionshus. PrestP 1815, 2: 1005. Sthm 2: 427 (1897; i fråga om förh. 1859). —
(I 2 slutet) -HUS. [jfr t. korrektionshaus, eng. house of correction, fr. maison de correction] (förr) fångv. om viss, efter utländska förebilder inrättad, under 1800-talet i Sv. förekommande typ av tvångsarbetsanstalt; jfr TUKT-HUS. DvSchulzenheim PVetA 1799, Bih. s. 93 (i fråga om holländska förh.). SthmStCal. 1810, s. 159. Dalin (1852). —
(I 2 slutet) -INRÄTTNING~020. (förr) fångv. jfr -HUS. BtRStP 1815, 3: 106. Sthm 1: 303 (1897; i fråga om förh. 1825). —
(I 2 slutet) -STRAFF. [jfr fr. peine correctionelle] (förr) fångv. om straff som avtjänades vid korrektionshus. BtRStP 1815, 3: 53. —
-SYSTEM. i sht (förr) fångv. till I 2 slutet; i sht i sg. best., om den metod för behandling av lösdrivare o. d. som tillämpades i korrektionshus. Gerelius CorrSyst. 140 (1825). Löwenhielm Corr. 33 (1826). —
(I 1) -TRÄNS. (numera mindre br.) ridk. särsk. avsedd att motvärka vissa oarter hos hästar (ss. benägenhet för stegring l. för felaktig tungställning m. m.). Ehrengranat Ridsk. II. 1: 16 (1836). Wrangel HbHästv. 317 (1885).
Avledn.: KORREKTIONELL, adj. [jfr eng. correctional, fr. correctionnel] som avser icke blott bestraffning, utan äv. (o. eg. i främsta rummet) förbättring; numera bl. (i fråga om ä. förh.) fångv. till I 2 slutet, om fångbehandling l. fängelse l. fängelsestraff. Correctionel behandling. Löwenhielm Corr. 25 (1826). Malmö Correctionella Arbets-Fängelse. SFS 1835, nr 19, s. 7. FörslStraffl. 1887, s. 73. —
KORREKTIONIST, m.||ig. [jfr t. korrektionär, eng. correctioner, fr. correctionnel] (förr) fångv. till I 2 slutet: ”korrektionshjon”. Atterbom LÖ 2: 269 (1827). Oscar I Straff 65 (1840).
Spoiler title
Spoiler content