KORTEGE kortä4ʃ, äv. -e4ʃ, r.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. skrivet cor-. -tege (-tège) 1837 osv. -täsch 1889)
Etymologi
[jfr t. kortege; av fr. cortège, av it. corteggio, hedersfölje, vbalsbst. till corteggiare, göra kur, uppvakta, avledn. av corte, (furstligt) hov (se KUR)]
(förnäm, i sht furstlig persons) hedersfölje, svit; äv. allmännare: (ridande l. åkande) festtåg. Pfeiffer(1837). Inalles var det fjorton vagnar, som deltogo i kortègen. VL 1905, nr 157, s. 3. Den kortege och de promenader på Djurgården, med vilka man .. brukade fira den första maj i Stockholm. Nilsson FestdVard. 118(1925). Stor kortege genom staden (Örebro). SvD(A) 1928, nr 168, s. 6.— jfr BIL-KORTEGE.
SAOB
