publicerad: 1937
KORTELIG, adj. -are (superl. -ligst Schroderus Os. 1: 782 (1635)); numera bl. ss. adv. KORTELIGEN kor3telig2en l. -li2g- (G1R 12: 217 (1539) osv.), ngn gg äv. KORTLIGEN kor3tligen2 (SoS 1919, s. 65), förr äv. KORT(E)LIG (Svart Gensv. K 7 a (1558), Runius (SVS) 1: 252 (1713)) l. KORT(E)LIGA (G1R 4: 157 (1527), Borg Luther 1: 4 (1753)).
Ordformer
(kort- 1549—1919. korte- (kortte-) 1527 osv.)
Etymologi
I. (†) adj.
1) motsv. KORT, adj. 2: som inträffar inom kort, snar. Hopas oss tå til gudh ath wij wele göra en kortelig enda med thenna feyde. G1R 8: 45 (1532).
2) motsv. KORT, adj. 4: kort, kortfattad; äv. i uttr. (på) det korteligaste, så kort(fattat) som möjligt. OPetri PEliæ i 3 a (1527). Vij haffve .. förståt thett kortelige svar, tu (Erik) giffver tilkenne um tin företagne engelsche saach. G1R 29: 478 (1560). På thet korteligeste. RA I. 3: 157 (1593). Ombeflitar man sig at tala om een Saak dhet korteligaste som någonsin sigh giöra låter. RelCur. Föret. 4 (1682).
3) liten, ringa, obetydlig; jfr KORT, adj. 1. Aff ringa och i förstone wäl korttelige Orsaker. Widekindi G2A 119 (i handl. fr. 1612).
II. adv.
a) kort, hastigt. Alle the Stafwelser som kårteligare och medh en sänckt Thon vthföras, the äre kårte. Arvidi 29 (1651).
b) snart, inom kort. Oss hoppes at thenna feyde skal kortteliga få en enda. G1R 8: 51 (1532). Korteligen ther effter. Därs. 13: 37 (1540). SthmTb. 1552, s. 312 a.
c) nyligen. Epter wij fornummet haffua, ath Lubskes skiip haffue flux forsterkt siig nw kortelige. G1R 9: 172 (1534). Därs. 29: 479 (1560).
2) (numera nästan bl. i ålderdomligt spr.) motsv. KORT, adj. 4: kort, kortfattat; i korthet, i l. med få ord; äv. i uttr. korteligen sagt, förr äv. korteligen (till) sägandes l. (till) att säga. OPetri Clost. A 3 a (1528). Korteligen sagt. G1R 12: 217 (1539). Nu haffwen i här korteligh hört, / Hwad the Swenske till siös haffwe giort. Hund E14 98 (1605). Kortteligen tilsäyandes. Rudbeckius Luther Cat. 93 (1667). (Prediko-)Texten skal ordenteligen, dock korteligen och enfaldeligen förklaras. Kyrkol. 2: 2 (1686). Arf-Synden .. är (kortligen säijandes,) en Oförmögenhet til alt godt, och en Benägenheet til alt ondt. Swebilius Cat. 2: 27 (1689). Min mening är .., kortligen sammanfattad, den, att (osv.). SoS 1919, s. 65. — särsk. inledande en sammanfattning av vad som sagts i det (omedelbart) föregående: kort sagt, ”med ett ord”. Korteliga, han (dvs. Gud) är thet alt samma. Syr. 43: 28 (1536). Ja korteligh, Summa Summarum, / Then som i werlden är slätt och from, / Aff werlden måste förachtat bliffua. Fosz 512 (1621). 1Tim. 5: 10 (Bib. 1917). Bergman JoH 10 (1926).
3) (†) motsv. KORT, adj. 5: kort; tvärt; avvisande. Föregiffuandis ath wij skulle haffua korteliga forbudit ath (osv.). G1R 4: 157 (1527). BtFinlH 2: 157 (1561).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content