SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1937  
KORTIG, adj. -are. adv. (superl.) KORTIGST (VDAkt.).
Etymologi
[jfr t. kurzig; avledn. av KORT, adj.]
(†) = KORT, adj. 4; jfr KORTELIG I 2. Wil iagh på thet aller kortigaste och eenfalligaste thet ringa iagh weet icke haffua hoos migh fördoldt. BOlavi 100 a (1578). VDAkt. 1663, nr 423.
Spoiler title
Spoiler content