publicerad: 1937
KOSACK kosak4 l. kå- l. kω-, förr äv. KASACK, sbst.2, om person m., om djur m. l. r., om sak r. l. m.; best. -en; pl. -er (SUFinlH 2: 317 (1607) osv.) ((†) -ar HH 20: 353 (c. 1640), Dalin Vitt. II. 4: 223 (1762: Mord-Cossakar)).
Ordformer
(cas(s)- (casz-), kas(s)- (kaz-) 1607—1871. caus- c. 1715. coch- 1745. cors- 1706. kos- (cos-) 1625 osv. koss- (coss-, kosz-) 1635—1859. -ach 1704. -ack 1614 osv. -ak (-aak) 1607—1858. -ake 1729. -aque (-aqve) 1651—1799. -hak, -hack 1676—c. 1715)
Etymologi
[jfr t. kosak, eng. cossack, fr. cosaque; av pol. kozak l. ry. kazak, kozak, av turk. ḳazaḳ, lösdrivare, vagabond, rövare o. d. — Jfr KASACK, klädesplagg]
1) mansperson av olika i Rysslands (under 1600-talet o. tidigare äv. i Polens o. Litauens) södra gränstrakter boende folkstammar som ända till tsardömets fall levde i militärt (i allm. ss. rytteri) organiserade samfund o. som omkr. 1700 kommo under rysk överhöghet o. sedermera (med särskild utrustning) inordnades i den ryska hären; i sht i pl. SUFinlH 2: 317 (1607). HH XVIII. 4: 28 (1709). Cossakerne, på sina, så tilsäjande, flygande hästar. Broman Glys. 1: 3 (1726). Gumman hon svor som en Ryss och Kossack. Lenngren (SVS) 2: 323 (1796). Donner Sib. 27 (1933). — särsk. (†) i överförd anv., om obändig l. vild l. rå l. hänsynslös person; barbar, vilde. Thorild (Hans.) 2: 219 (1792). Nyberg 2: 63 (1828, 1832; om ”Bore”). Livijn 2: 365 (1841).
3) (†) om styng av kosackpik. Detlof skrifver till mig, att du fått en kosack i axeln. Topelius Vint. I. 1: 139 (1863, 1880).
Ssgr (till 1): A: KOSACK-BEFOLKNING. —
-BY. —
-DANS. bland kosacker förekommande dans som utmärkes av ett slags i (nästan) sittande ställning utförda hopp; äv. gymn. i överförd anv., om viss i nigsittande ställning utförd rytmisk benrörelse (växelvis knästräckning framåt l. snedt framåt). IdrIMar. 1935, s. 43. —
-HETMAN. (förr) hövding för kosackorganisation (med högsta befälet över dess här). Schulthess (1885). Hjärne K12 48 (1902). —
-HORD. —
-HÄST. hippol. benämning på kosackernas till typen ganska överensstämmande, men till rasen mycket inhomogena hästar. Wingård Minn. 7: 85 (1847). —
-INRÄTTNING(EN) ~020(0). (i fråga om ä. förh.) jfr INRÄTTNING, sbst.2 1 b. 2NF 14: 1123 (1911). Revolutionen 1917 gjorde slut på den gamla kosackinrättningen. 3NF 11: 1265 (1929). —
-MÖSSA. äv. oeg., om dammössa. NVexjöBl. 1847, nr 26, s. 3. I en .. (bod) köpte jag kosackmössa af mörkblått kläde med vid, platt kulle och med ett rödt band omkring. Langlet Ryssl. 126 (1898). Idun 1934, s. 1314. —
-OMRÅDE~020. av kosacker bebott område; särsk. (förr) om område för kosackorganisation. Tingsten o. Hasselrot 47 (1902). 2NF 14: 1123 (1911). —
-ORGANISATION. särsk. (förr) dels abstrakt, om den för kosackerna säregna organisation, vilken upphörde med ryska tsardömets fall, dels konkret, om vart särskilt av de stora samfund vari kosackerna före denna tid voro organiserade. Nordenstreng EurMänRas. 221 (1917). —
-PATRULL. —
-PISKA, r. l. f. (förr) till kosackernas utrustning hörande kort piska. Langlet Ryssl. 300 (1898). —
-TRUPP. Schybergson FinlH 2: 20 (1889; i sg.). Kosacktrupperna indelas i fredstid uti 11 ”kosackhärar”. Tingsten o. Hasselrot 49 (1902). —
Avledn.: KOSACKISK, ngn gg KOSAKSK, förr äv. KASACKISK l. KASAKSK, adj. (-isk (-isch) 1650 osv. -sk 1708—1915) [jfr t. kosakisch] adj. till KOSACK 1. RP 14: 285 (1650). Det vilda kosackska stridsropet, ett långt utdraget ”Gi-i-ip!” Granlund Prins. 123 (1915).
Spoiler title
Spoiler content