publicerad: 1937
KREDENSA kredän4sa, i Sveal. äv. -än3sa2 (-dä`nnsa Dalin), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE, -ERSKA.
Ordformer
(förr äv. skrivet cr-. -ens- 1629 osv. -enz- (-ents-, -entz-) 1554—1846)
Etymologi
1) (nästan bl. i fråga om ä. förh., arkaiserande) smaka på (dryck l. maträtt) innan den bjudes ngn (ss. artighetsbetygelse l., urspr. o. eg., för att visa att den icke är förgiftad). G1R 24: 374 (1554; i bild). Thu (dvs. Johan) vilth .. ingelunde tage någre drycker eller anneth till tig, för ähnn hann (dvs. dr Kop) thätt siälff udi tijnn närvarilsze och åsynn credentzeth haffver. Därs. 28: 129 (1558). Tå stijger skäncken til them, oc tager thz han begärar, kredentzar oc sätter fram för honom på bordet. Petreius Beskr. 3: 27 (1615). En känd societetsskönhet biträdde vid konditoriserveringen, och som hon kände sin makt kredensade hon dryckerna för den som så önskade. SvD(A) 1931, nr 192, s. 10.
2) (i vitter stil) (på ett högtidligt o. ceremoniöst sätt) iskänka o. kringbjuda (dryck); äv. i uttr. kredensa ngn en dryck, iskänka dryck o. bjuda ngn den; äv. oeg., med avs. på bägare. Stagnelius (SVS) 3: 84 (1817). Då Telemachos .. kom till Menelaos i Sparta, kredensade den sköna Helena honom en dryck. Hammarsköld SvVitt. 1: 52 (1818). Vid .. borden kredensades bägaren flitigt. Heidenstam Svensk. 1: 248 (1908).
3) [jfr ä. t. kredenzieren] (†) förföra, skända. Man Credensar och skämmer offta theras Döttrar. Schroderus Hoflefw. 131 (1629; t. texten: credentzieret oder verführt).
4) (skämts., mera tillf.) i vissa kraftuttr. Jo, så satan kredense mig! Nordenström Gogolj Rev. 209 (1908). Engström Glasög. 186 (1911).
Ssgr (Anm. 1:o De här anförda ssgrna, som eg. äro att hänföra till 1, kunna i allm. äv. uppfattas ss. hörande till 2. 2:o Vissa ssgr, ss. -BÄGARE, -GLAS, -KAR, kunna äv. hänföras till KREDENS 2, vissa andra, ss. -BORD, -DISK, -HALL, -SKIVA, -SKÅP, till KREDENS 2 l. 3): A: KREDENS-BORD. [jfr t. kredenztisch]
1) (förr) bord för framsättande av maträtter l. dryckeskärl o. d. före kringbjudandet, serveringsbord; äv. om byffé (se d. o. 2); jfr KREDENS 3 a. Schroderus Dict. 36 (c. 1635). 2NF 19: 301 (1913).
2) (i fackspr.) i katolska kyrkor: litet, vid altaret stående bord på vilket bl. a. kalken placeras. Gynther ConvHlex. (1846). Romdahl NordeurBildK 22 (1926). —
-FAT. [jfr mnt. credenzvat] (förr) jfr -TALLRIK o. KREDENS 2 a. Bureus Suml. 67 (c. 1600). Kalm Resa 1: 436 (1753). —
-GLAS. (kredens- 1658—1756. kredense- 1686) (förr) (större, rikt utsmyckat) dryckeskärl av glas, glasbägare; jfr KREDENS 2. OrdnLilleTull. 1658, s. D 2 b. Credents-Glas eller ritade Pocaler med lock. PH 6: 4365 (1756). —
-KAR. (kredens- 1543—1832. kredense- 1521—1820) [fsv. kredenza kar (HdlHelgLekG 1: 86 (1486))] (†) = KREDENS 2. SthmSkotteb. 1521, s. 224. Ett förgyldt, med mycken konst utarbetadt credenzekar af 345 lods vigt. Strinnholm Vas. 1: 221 (1819). Sparre Frisegl. 2: 226 (1832). —
-ORDNING. (kredens- 1560. kredense- 1655) (†) ordning för kredensande. Schmedeman Just. 37 (1560). Därs. 302 (1655). —
-SKIVA, f. (kredens- 1640. kredense- c. 1580—1626) (förr) jfr -BORD 1. VocLib. avd. 34 (c. 1580). Linc. (1640; under abacus). —
-TALLRIK. [jfr t. kredenzteller] (†) (större, rikt utsmyckad) tallrik avsedd att användas vid kringbjudande av dryckeskärl, maträtt, konfekt o. d., presentertallrik; jfr KREDENS 2 a. Roth Kägleh. 18 (i handl. fr. 1686). Böttiger Drottnh. 96 (1889).
B (†): KREDENSE-GLAS, se A. —
-KAR, -ORDNING, -SKIVA, se A.
Spoiler title
Spoiler content