publicerad: 1937
KREDITERA kred1ite4ra l. kre1-, i Sveal. äv. -e3ra2, v.1 -ade ((†) ipf. -te OxBr. 11: 514 (1633)). vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(förr äv. skrivet cr-)
Etymologi
a) (mindre br.) ingiva förtroende för (ngn l. ngt), giva (ngn l. ngt) anseende; motsatt: misskreditera; jfr ACKREDITERA 3. Samtiden 1873, s. 3. Denna uppfattning bidrog just icke till att kreditera universiteten. Bergqvist o. Kjederqvist Ziegler 170 (1898). Män emellan var (på 1820-talet) ett hederligt rus mycket krediterande. Kleen Kvinn. 66 (1910). — jfr DE-, DIS-, MISS-KREDITERA.
b) (†) tro (ngn); ha förtroende för (ngn) i fråga om affärer o. d. VDAkt. 1698, nr 150. Så skall för Capare man ock få fritt lovera, / När som en Svensk och Ryss hvarannan creditera. Frese VerldslD 16 (1715, 1726).
a) [jfr fr. être crédité, vara ackrediterad] ackreditera (se d. o. 2). Penningarne anlangande, var han crediterat att draga vexlar på Hollandh. RP 2: 83 (1631).
b) lämna (ngn varor o. d.) på kredit, låna (ngn pänningar); lämna anstånd med betalningen av (avgift o. d.). RP 2: 89 (1631). De crediterte migh 50000 r:dall. på nestkommande messan. OxBr. 11: 514 (1633). Lappiska handelen är så fatt, at Borgaren måste Creditera honom (dvs. lappen) första åhret så myckit, som han behöfwer. JTornæus (1672) i Landsm. XVII. 3: 63. Ingen Tull- och Accis-Betiänte skal understå sig, at creditera åt någon Tull- och Accis-penningarne. PH 1: 454 (1723). Nisbeth (1867).
c) få (ngt) på kredit (av ngn). Ehwadh der (i butiken) fans hafwer hon alt Crediterat aff andra. BoupptSthm 1669, s. 214.
KREDITERA UT. = KREDITERA, v.1 2 b. En handelsman .. / Han crediterar uth hvad han i boden haar. Westhius Vitt. 32 (1677). Weste FörslSAOB (1823). Meurman (1846). jfr UTKREDITERA.
Spoiler title
Spoiler content