KRUX kruk4s, n. l. (i Finl., i bet 2) r. l. m.; best. -et, ss. r. l. m. -en; pl. =, ss. r. l. m. -ar (FoU 15: 56(1902), Bergroth FinlSv. 189(1917)), ngn gg äv. -er (Estlander 1: 246(1902)).
Ordformer
(stundom skrivet cr-)
Etymologi
[jfr eng. crux, svårighet o. d.; av lat. crux, kors, olycka. — Jfr KORS]
1) (i vissa kretsar, ngt vard.) om ngt som är svårt att förstå l. förklara, svårighet, stötesten; jfr KORS I 1 g β δ'.Klockhoff ESkr. 382(1865). Detta (tidigare nämnda) målningssätt med vaxfärger har länge varit ett krux för konstforskningen. Warburg Ehrensvärd 58(1893). Det andra stora ”crux” i svensk rättstavning: enkel- och dubbelskrivning av konsonant. SoS 1919, s. 124. En skattefråga, som så länge varit ett besvärligt crux för myndigheter och utredningskommitteer. SvD(A) 1931, nr 46, s. 4.
2) (utom i Finl. föga br.) (i marginal skriven) kråka l. bock (se BOCK, sbst.2 2); jfr KORS I 7 b δ. Topelius Planet. 3: 79(1889). Om .. (Runebergs) kruxer (i ett exemplar av en diktsamling) innebära bifall, förvåning eller misshag kan ju icke utrönas. Estlander 1: 246(1902). Men de gamla ljuger ju så inpiskadt, de tror att ingen kan komma och sätta krux för bockarna. Schildt Regnbåg. 45(1918). Östergren(1931).
Avledn.: KRUXA, v. (i Finl.) till 2: sätta bock (i marginalen). FoU 15: 56(1902).
SAOB
