SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1938  
KRÄMPA kräm3pa2, r. l. f.; best. -an; pl. -or ((†) -ar Palmchron SundhSp. 19 (1642). Hoorn Jordg. 2: Föret. 2 a (1723)).
Etymologi
[fsv. krämpa; till KRÄMPA, v.; urspr. avseende (reumatiska o. andra) sjukdomar som vålla muskelsammandragning med åtföljande smärtor; jfr KRAMP, sbst.1]
1) (†) kramp. Schroderus Dict. 7 (c. 1635). Wollimhaus Ind. (1652).
2) kroppsligt ondt (värk, smärtor o. obehagliga förnimmelser av olika slag) av i o. för sig mindre farlig beskaffenhet o. som ofta gör sig förnimbart; förr äv. allmännare: sjukdom (överhuvud); numera i sht i pl. Palmchron SundhSp. 19 (1642). När jagh migh kan äta mätt / Vtan någon krämpa, / Låter jagh en ringa rätt / All min wällust dämpa. Ps. 1695, 319: 6. Menskligheten bäfvar vid åtankan af den rysliga kräftan, pinsammast dödande af alla krämpor. VetAH 1814, s. 237. Ålderns dag var inne, och snart kom krämpornas tid för den förut helsofulle. 3SAH 12: 426 (1897). Bra mår jag, inga krämpor. DN(A) 1934, nr 265, s. 30. — jfr ALLMÄN-, BARN-, BARNDOMS-, BRÖST-, GALANTERI-, GAMMALMANS-, GIKT-, HEMORROJDAL-, KVINNO-, NERV-, SMÅ-, VÅR-, ÅLDERDOMS-KRÄMPA (-or) m. fl. — särsk. i oeg. o. bildl. anv. (Spanien har) icke ringa brister och krämpor. Brask Pufendorf Hist. 82 (1680). Poësien är inte, för annat än nervsvaga sinnen, en hysterisk krämpa. Tegnér (WB) 3: 380 (1819). Demokratiens krämpor. SvD(A) 1934, nr 309, s. 4. jfr SAMFUNDS-KRÄMPA.
Ssgr (till 2): A: KRÄMP-FULL. full av krämpor. Emedan du är både gammal och krämpfull. Posten 1769, s. 391. Med krämpfull kropp. Adlerbeth HorSat. 3 (1814). 2NF 25: 600 (1916).
Avledn.: krämpfullhet, r. l. f. 2NF 19: 835 (1913).
B (†): KRÄMPE-HISTORIA. sjukdomarnas historia. I (okunniga läkare) kännen ofta ingen siukdom mer än Frossan, mindre veten I af krämpeHistorien dess vanliga lopp. Dalin Arg. 2: 188 (1734, 1754).
Avledn. (till 2): KRÄMPIG, förr äv. KRÄMPOT, adj. (-ig 1736 osv. -og 1741 (: krämpoghet). -ug 1707—1762. -ot 1734—c. 1755) (numera knappast br.) som lider l. besväras av (ngn krämpa l.) krämpor. Stenbock (o. Oxenstierna) Brefv. 2: 125 (1707). Hon hade alt från barnaåren esomoftast varit krämpug, af Hufvudvärk, Snufva, Tandvärk och dylikt. VetAH 1762, s. 297. En krämpig kropp. Boëthius Kant 49 (1797). Sehlstedt 2: 63 (1862). HLing (1882) hos LGBranting 1: II. LoW (1911).
Avledn.: krämpighet, r. l. f. (numera knappast br.) förr äv. konkret(are). Serenius (1741). Äldre män, anfäktade af mindre krämpigheter. HLing (1882) hos LGBranting 2: V. —
KRÄMPLIG, adj. (†) = KRÄMPIG. Dalin Hist. III. 1: 327 (1761). SthmFig. 1847, s. 307. —
KRÄMPLING, m.||ig. (†) person som besväras av krämpor. Dalin Vitt. 4: 50 (c. 1735). Kolmodin QvSp. 2: 342 (1750).
Spoiler title
Spoiler content