SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1938  
KRÖGA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE; jfr KRÖGERI.
Etymologi
[östsv. dial. kröga; jfr mnt. krogen, nt. krögen, holl. kroegen; till KROG]
(numera bl. i Finl.) idka kroghantering, vara krögare. Stiernman Com. 3: 905 (1672). FinT 1924, 1: 192. — jfr BRÄNNVINS-KRÖGANDE.
Spoiler title
Spoiler content