SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1938  
KRÖNING krø3niŋ2, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(krön- (cr-, chr-) 1521 osv. krönn- 15611617. -ing(h) 1521 osv. -ung(h) 15611647)
Etymologi
[fsv. kröning; jfr t. krönung]
vbalsbst. till KRÖNA. — särsk.
1) till KRÖNA 1. Bergklint Vitt. 98 (1766; bildl.). — jfr DIKTAR(E)-, LAGER-, ÄRE-KRÖNING.
2) (nästan bl. i fråga om utländska l. ä. sv. förh.) till KRÖNA 2. G1R 1: 21 (1521). (År) 1528 .. stodt Högmectige förstis Her Götstaffs .. cröning i vpsala domkyrke. Därs. 5: 9 (1528). (Marskalken) skall bära Rijksens .. förgylte Swärdh för Konungen i hans kröningh. Lagförsl. 279 (c. 1606). SvFolkH I. 1: 317 (1914). — särsk. (i skolpojksspr., i sht förr) till KRÖNA 2 b α. Gripenberg Kadettk. 230 (1912).
3) till KRÖNA 3 slutet; numera nästan bl. i fråga om kontrollering av mått, mål o. vikt samt i fråga om ä. förh. 2RA 1: 333 (1723). 3NF (1930). — särsk. konkret, om på allmänning utstämplad skog. Upsala(A) 1919, nr 12, s. 6 (i annons).
4) [jfr d. staa i kroningen, fr. être au couronnement] med. i uttr. stå i kröningen, om foster: under förlossningsarbetet befinna sig i det läge att huvudet omfattas av yttre modermunnen (”moderkransen”). Schützercrantz 1Förlossn. 65 (1785). UpsLäkF 1894—95, s. 290.
5) [jfr motsv. anv. av fr. couronnement] bef. till KRÖNA 7 slutet; särsk. i uttr. fältvallens (förr äv. oeg. betäckta vägens) kröning, om i fästningskrig under belägring förekommande arbete på fältvallens krön. Hazelius Bef. 335 (1836). Busch Fästn. 101 (1880).
6) i sht byggn. o. konsthandtv. till KRÖNA 8. — särsk. (†) byggn. konkret, om dekorativ avslutning å byggnadsdel l. byggnad, krön; jfr BEKRÖNING slutet. Såsom portens (dvs. Brandenburgertors i Berlin) kröning up psattes en Victoria med fyrspann. Estlander KonstH 289 (1867). Tavaststjerna Morg. 33 (1884).
Ssgr (till 2; numera bl. i fråga om utländska l. ä. sv. förh.; jfr dock -STUT): A (†): KRÖNING-FEST, se B.
B: KRÖNINGS-AKT.
1) jfr AKT, sbst.1 I 3. (Måtte Gud) giffua lycka till dhen tilstundande Kröningz acten. HSH 22: 183 (1650).
2) hist. jfr AKT, sbst.1 II. Såsom redan uti Erik XIII:s Krönings-act blifvit fastställdt. Nordström Samh. 1: 48 (1839).
-BEVILLNING. (förr) kam. jfr -GÄRD. Stiernman Riksd. 721 (1617).
-CEREMONI.
-DAG. Chesnecopherus Skäl X 3 b (1607).
-DALER. (förr) jfr -MEDALJ. Den stora prydliga kröningsdalern, slagen i Stockholm 1528. OoB 1894, s. 9.
-DRÄKT.
-ED, r. l. m. konungs osv. vid kröning avlagda ed. Dalin Hist. III. 1: 213 (1761).
-FEST. (kröning- 1629. krönings- 1644 osv.) JMessenius (1629) i HB 1: 121. —
-GÄRD. (förr) kam. gärd som utskrevs för att bestrida kostnaderna för kröning. Gustaf II Adolf 233 (1617). Thulin Mant. 2: 7 (1935).
-HJÄLP. (förr) kam. = -GÄRD. OxBr. 12: 499 (1618). 2NF 15: 166 (1911).
-HÄST. (i fråga om ä. förh.) häst varpå konungen osv. red vid sin kröning l. som bar de vid kröningen använda regalierna o. d. UnderrKonFriedrKrön. 1720, s. A 4 a. Hon kråmade sig som en kröningshäst. Lagergren Minn. 1: 160 (1922).
-HÖGTID. (numera bl. arkaiserande) kröningsfest, kröning. Rääf Ydre 3: 386 (i handl. fr. 1593). 3SAH 14: 64 (1899).
-HÖGTIDLIGHETER~02000, pl. Fryxell Ber. 2: 263 (1826).
-KJORTEL, sällan -KJOL. (i fråga om ä. förh., arkaiserande) om konungs l. drottnings kröningsmantel; jfr KJOL 2 b. K:M: huitte Cröningz kiortell. KlädkamRSthm 1561 K, s. 85 a. At Erckie-Biskopen tillika med tvenne af Rikz-råden lägger på Drottningen Krönings-Kiortelen. Abrahamsson 165 (1726). Topelius Planet. 3: 209 (1889).
-KLÄDER, pl. för kröning avsedd l. om vid kröning använd dräkt. HSH 22: 213 (1650). Wirsén Sång. 248 (1884).
-KLÄNNING, förr äv. -KLÄDNING.
1) (-klädning) (†) kröningskläder; jfr KLÄNNING 1. KlädkamRSthm 1593 C, s. 8 b. Högstsalige Konungens krönings-klädning. Schützercrantz Olyksöden 150 (1775).
2) (-klänning) om för kröning avsedd l. vid kröning använd kvinnoklänning; jfr KLÄNNING 2. UpplFmT 4: 26 (1875). Drottningens kröningsklänning. Linder Tid. 321 (1924).
-KYRKA. kyrka där kröning (äger l.) brukar äga rum. Weibull LundLundag. 116 (1884).
-MANTEL. Burman UlrElKrön. 10 (1719). särsk. bildl. Det sanna snillet glömmer sig icke derföre, att det då och då aflägger den tunga kröningsmanteln. 2SAH 12: 435 (1827). Tegnér (WB) 9: 134 (1841).
-MARSCH. mus. komponerad för en kröning. UpsP 1860, nr 37, s. 3.
-MEDALJ. präglad till minne av en kröning. Schönberg Bref 2: 176 (1778).
-MYNT. jfr -MEDALJ. Där (dvs. från rådhuset) lät ock Konungen (dvs. Sigismund) utkasta ibland gemena man sit Kröningsmynt. Girs J3 137 (1627).
-OXE. (förr) urspr.: helstekt oxe som vid en kröning fördelades bland folket; senare: av papp gjord figur i form av en oxe som innehöll knyten av mat och vinbuteljer, vilka utdelades bland mängden. Burman UlrElKrön. 20 (1719). Lundin o. Strindberg GSthm 148 (1880; i fråga om drottning Kristinas kröning).
-PORT. äreport vid en kröning. Ekeblad Bref 1: 168 (1652).
-PREDIKAN. Een Christeligh Kröningz Predikan, wijdh .. Drottning Ulricæ Eleonoræ .. Kröningz Högtijdh. Scarinius (1682; boktitel).
-PÄNNING. jfr -MEDALJ. RP 12: 419 (1648). VexjöBl. 1844, nr 8, s. 1.
-RIKSDAG~20 l. ~02. riksdag varunder regentens kröning äger rum. Fryxell Ber. 5: 68 (1831).
-SOLENNITET. (†) kröningsfest. OxBr. 10: 188 (1617). RP 15: 7 (1651).
-STAD. Lindfors (1815). Uppsala var den traditionella kröningsstaden. UpplFmT 44: 62 (1932).
-STOL. UnderrKonFriedrKrön. 1720, s. B 3 a. Konungens kröningsstol. UpplFmT 44: 162 (1932).
(2 slutet) -STUT, r. (†) S. k. kröningsstutar, d. v. s. sådana misshandlingar, som tillfogas de nykomna af de äldre. Dahm Skolm. 187 (1846).
-TAVLA. framställande en kröning. Drottning Christinæ Kröningz Tafla. BoupptSthm 1688, s. 573 a (om metallrelief). Det förnämsta ibland Ehrenstrahls Verk är Konung Carl XI:s Krönings-tafla. 2SAH 5: 142 (1808).
-TID. (†) tid varunder ngns kröning infaller. KlädkamRSthm 1593 B, s. 59 a. HC11H 15: 41 (1697).
-TÅG. Atterbom SDikt. 1: 67 (1811, 1837; bildl.). Kröningståget (gick) från slottets stora borggård genom den .. s. k. Vattuporten till Skeppsbron. UpplFmT 44: 91 (1932).
Spoiler title
Spoiler content